til Amherst, underrätta mig om sakernas verkliga tillstånd der och tala med den gamla qvinnan på Påynings, som med glädje skall mottaga mig som en väninna till George Dallas och sedan, först sedan, kunna vi afgöra om detta bref bör komma honom tillhanda eller ej. — Det är vid Gud en förträfflig ide, Harriet, sade Routh, och ingen fara kan vara förbunden dermed, emedan Dallas skulle betrakta ett sådant steg af dig som det största vänskapsbevis. Skulle du icke vara lika rik på hjelpmedel som förr? Du är det ju mycket mera, min skatt, mycket mera! Det låg en viss förundran i den blick hon riktade mot honom, en öfverraskning öfver hans förändrade ton, men icke en stråle af den glädje hans beröm fordom hade skänkt henne. — Detta är det bästa som kan göras, sade hon allvarligt, och jag vill derföre genast göra det. Jag skall resa i morgon bittida. N — Och jag skall låta föra våra saker till Tavistock Row medan du är borta. Du kan väl packa in i afton, Harriet? — 0, ja sade hon, denna sysselsättning är mig välkommen. — Och då det skall falla dig lättare, när jag icke är tillstädes, svarade Routh, hvilken tillochme! de allVarsammaste förhållanden icke kunde göra sig likgiltig för hans personliga välbefinnande, och som kände en liflig afsmak för den med en inpackving förbundna förvir