således under sistlidna året ökat sig med 2,560 rår 24 öre. Under år 1867 har utdelats i pensioner rdr 847: 40 och i tillfälligt understöd rdr 200, tillsammans rdr 1,047: 40. Innevarande år äro till pensioner disponibla rdr 1,159: 29. Bevi!jad ansökan. Enskildt telegram ingånget till Strömstad i Tisdags underrättar om att K. M:t bifallit stadsfullmäktiges i nämnde stad ansökan om tillåtelse till upptagande af ett lån om 20,000 rdr. Tjufverier. IIvar, kan man väl med skäl fråga, är gränsen nu för tiden för tjufvarnes djerfhet, då man förnimmer att de ej ens draga i betänkande att utöfva sitt allt utom aktningsvärda näringstång tillochmed hos dem, som ha sig uppdraget ordningens upprätthållande i första hand? Från Strömstad omtalas nemligen att inbrottsstöld natten till i Tisdags föröfvats hos stadens borgmästare, hvarvid ur en förrådsbod tillgripits diverse skinkor, medvurstar, gåsbröst m. m. i matväg. Redan dagen derpå blef zerningsmannen emellertid gripen och lär väl sålunda af sin bragd på sin höjd haft den valuta, att han förskaffat sig en god frukost, af hvilken minnet dock lätt torde komma att försvinna, der tjufven, känd under namnet Stal-August, nu sitter. Från Ljungoy i Skåne berättas att en hustru derstädes under mannens frånvaro lemnat en obekant person nattherberge. Då mannen hemkommit och fått veta detta, ville han vara försigtig och lade sg med kläderna på sig, för att kunna i hast vara till hands, om något skulle förmärkas. Det hände dock, att han insomnade, och då han vaknade, hade den främmande redan eschapperat och dervid medtagit en del sängkläder och andra saker, utan att vidare kunna upptäckas. Hur illa man kan träffa ut ibland, bevisar följande tjufhistoria från Lund. Sistlidne Lördag inkom en dräng på ett ställe der i staden och utbjöd ett par kragstöflar till salu. At en person ullfrågad om priset uppgaf han detta till 18 rdr, men lät pruta med sig till 6 eller 8 rdr. Den person drängen träffat låtsade sig nu vilja köpa stöflarne, och skulle liqviden uppgöras på annat ställe. Komna midt för rådhuset ertor stöfvelsäljaren att han råkat utbjuda stöflarne åt — stadsfiskalen. Uppgörelsen blef nu ledsam, ty stadsfiskalen ansåg sig icke kunna i liqvid för stöflarne erbjuda mera än fritt logis, detta sedan säljaren erkänt att han genom inbrott i Höjebro qvarn, der han förut tjenat, stulit stöflarne och en blå vadmalsrock. Jernbanan åå Jutland. Vi ha redan flera gånger förut påpekat den fördel vår samfärdsel med kontinenten skulle skörda genom utförandet af den föreslagna jernbanan mellan Nörresundby och Frederikshavn å Jutland. Vi erfara nu at danska riksdagsförhandlingarne att en komitåö, som at Folkethinget blifvit nedsatt för att utlåta sig idetta ärende, tillstyrkt, att den mellan Fredrikshavn och Nörresundby gående banan, äfvensom den föreslagna banan från osttill vestkusten och vidare till hamnen vid Esbjerg skola fullbordas under finansperioden 1869—1872 samt utt den förra skall föras öfver Hjörring och anläggas för att kunna befaras med ultäg, alldenstund man väntar att å densamma få svensk och norsk post och passagerarebefordran. Man bör ej kunna förvåna sig om Köpenhamns intressen ej skulle vilja förlika sig med detta förslag, hvars utförande måste draga en del af den rörelse, som nu går genom den danska hufvudstaden, ötver Jutland. Emellertid har projektet, betraktadt ur allmän synpunkt, så öfvervägande fördelar, att dess utförande ej torde låta länge vänta på sig. Den nordjutska jernbanan skulie nemligen genom en regulier, daglig ängbätsförbindelse mellan Frederikshavn ocn Göteborg göra den skandinaviska halföns vinterförbindelse med norra Europa oberoende af is i Sundet, Belterna och de södra Östersjohamnarne, alldenstund, såsom bekant, KFredrikshavns hamn aldrig tilltryser. Vid de tilltällen då drifis i Kattegat förekommer, borde denna olägenhet dock ej vara större, än att den kan öfvervinnamed användande af starka ångbåtar. Hvad slutligen beträffar Göteborgs hamn, så har man visserligen under de senare vintrarne haft många exempel på att den tillfrusit, men vid den tid då den töreslagna jernbanan blir färdig, torde man kunna antaga, att man genom användandet at en s. k. isbrytare skall ha i sin makt, att under icke alltför ogynnsamma förhållanden förhindra hamnens tillstängande vintertiden. Åfven sommartiden bör antagligen trafiken från ofra delen af Sverige kunna öfver Göteborg-Frederikshavn ske snabbare än öfver Malmö-Köpenhamn eller YstadStralsund. Den nordjutska jernbanans utförande är således af den yttersta vigt, då man efter detsamma under de aldra flesta förhållanden blott har att göra den korta ångbåtsfärden från Göteborg till Frederikshavn, upptagande omkring 5 timmar, lör att sedermera stå i ome