me mannen. Men huru få visshet derom? Man höll koncilium, och de förnäma, men förtviflade damerna beslöto att afsända en fröken L., som kommit till den ålder då en ogift dam kan gå ut ensam äfven i skymningen, till mar dam Torsk vid Träsktorget som — spår i kort. Sierskan anmodades se efter i korten huru det stod till med den unge pilgrimen, och när hon väl frågat ut damen, och lagt ut korten tre gånger, så svarade madamen slutligen, att genom de fromma kristendomssystrarnes trogna förböner hade deras älskling räddats från en stor fara, och att goda bret voro på hitvägen. Var så god och reflektera sjelf öfver saken. I nästa månads början företager konungen en resa till Kristiania, der vistelsen dock icke blir långvarig, tillfölje af riksdsgen här. Statsrådet Carlson har hela vintern varit mer än opasslig, stundom så opasslig, att han icke kunnat deltaga i konseljgöromålen. Läkaren, som med allt skäl anser statsrådets svaga helsa förorsakad af öfveransträngning, säges ifrigt förorda någon tids fullkomlig hvila. Om den blir nödvändig, så torde statsrådet v. Ehrenheim blifva förordnad att sköta ecklesiastikdepartementet. De offentliga föreläsningarne på Stora börssalen hafva hela vintern varit ganska talrikt besökta. Nu har docenten Dietrichson börjat en serie föreläsningar öfver den norska skaldekonsten. Han har alltid att glädja sig åt en fullsatt salong. Hans skildring i Måndags afton at Wergeland var i ordets hela bemärkelse briljant. Förtjensten af att så utmärkta föreläsare hela vintern kunnat erhållas, är till största delen professor Bergfalks, som inom föreläsningskomitåöen åtagit sig det svåra bestyret att underhandla, korrespondera, föreslå föreläsare och äfven stundom föreslå de ämnen hvaröfver föredrag skola hållas. Tyvärr har den vördnadsvärde mannen, som nyligen firade sin sjutionde födelsedag, icke på någon tid kunnat, såsom alltid förr, bevista dessa föreläsningar. Han har genom följderna af en svår törkylning, som han ådragit sig i armöförvaltningens arkiv, der värmen ej kunde bringas till högre än 12, nödgats intaga sängen, men är nu lyckligtvis på bättringsvägen. Afven en annan af våra lärda veteraner har länge varit sjuk, nemligen auditör Georg Scheutz, den äldste publicisten; men äfven han börjar nu repa sig, och skall — så hoppas hans talrika vänner — återigen kunna fatta pennan, och som vanligt stå vid skrifbordet flera timmar å rad, utan att tröttna. Begge dessa män äro vackra illustrationer till den själens helsa, som frih. v. Beskow så herrligt skildrat. Till slut en liten rätt pikant anekdot från häromdagen. En rik brukspatron, som tröttnat vid att bo på landet, har beslutat slå ned sina bopålar här, och hitkom för en vecka sedan i afsigt att hyra en större våning. Dagbladet studerades, adresser antecknades, och så bar det af att beskåda lägenheter, deribland en belägen vid Blasiiholmstorget. IIusnumret föll honom ur minnet, men hans blick föll på ett stort hus med många fönsterlufter, och det ansåg han genast passa för honom till bostad. Att det var utrikesministerhotellet hade icke landtpatronen någon aning om. Han ringde, porten öppnades, och han trädde in i den rymliga vestibulen. Der mötte han en äldre, temligen tarfligt klädd herre. ka tjenare! sade patronen och nickade. Den andre svarade på helsningen. ÅÄr någon större våning ledig här: — Ne-ej, inte ännu åtminstone, blet svaret. — Nej, det begriper jag väl; men blir den ledig första April — Ja det är icke så alldeles omöjligt. — Men hvem tror herrn kan derom lemna säkert besked: — Derpå har jag litet svårt att svara; men bäs är att höra sig före lite längre fram unde riksdagen. — Riksdagen! Ursäkta, hven bor här då för närvarande? — Jo utrikes ministern, men det är icke så säkert om oct hur länge han kommer att bo qvar. Der som så svarade var troligen grefve Mander ström, åtminstone gissar man så.