pers Srrtomsattmngen, ått della SKEN av C11 lögn, och man kommer härvid till att göra den iakttagelsen, att revanchen för Sadowa beherrskar den österrikiska politikens inre pulsslag. Vi vilja här icke ånyo framdraga för offentligheten det vederstyggliga innebållet at aktstyckena från det sista kejsarmötets tid, ej beller framhålla den motsägelse, som eger rum mellan rikskanslerens offentligt erkända politik och hemliga agenters verksamhet. Ilvad som försiggår under den österrikiska politikens yta, är för den lugne iakttagaren fullständigt klart. Målet är städse detsamma: att vinna nya bundsförvandter för det ögonblick, då man åter skall kämpe mot Preussen, och att stärka förbindelsen med de redan vunna bundsförvandterna. Såsom bevis vilja vi endast hänvisa på det nyaste fenomenet, som bragt i dagen den österrikiska politikens djupare strömning, neml. den österrikiska regeringens förhållande till konung Georg. Denne mottager ej allenast hemligt bistånd under masken af en deltagande gästvänskap, men de kejserliga myndigheterna understödja honom derjemte öppet med sina stämplar och pass. Underrättelserna från Frankrike ha visat, att nästan alla de anlända hannoveranarne voro försedda med österrikiskt pass. Det är en känd grundsats inom folkrätten, att en regering är i fredstid endast berättigad att utfärda pass för sina egna undersåter till en resa i utlandet. De ifrågavarande 500 hannoveranarne äro i de officiela dokumenterna betecknade såsom innevånare i Hietzing (konung Georgs nuvarande vistelseort vid Wien), fastän de flesta utaf dem helt säkert aldrig satt sin fot på denna plats. Vid detta officiela understöd kunde det således icke vara fråga om att göra det möjligt för emigranterna att resa bort trån Österrike. Denna handling var tvärtom ett val öfvervägdt och emot folkrätten stridande gynnande och befrämjande af konung Georgs krigiska planer. Det kan svårligen antagas, att denna passfabrikation i massa skulle törblifvit okänd för de högre österrikiska myndigheterna. Man kan naturligtvis icke förut säga, hvad ytterligare understöd konung Georgs strategiska planer skola erhålla i Wien; men det är tydligt, att den gifna hjelpen redan nu är tillräcklig, för att väsentligt försvåra återupprättandet at elt godt förstånd mellan Österrike och Nordtyskland. Inom den allmänna meningen kan det för öfrigt ej finnas något tvifvel om, hvad man, när man är vittne till sådana manövrer, skall tänka om försäkringarne i den röda boken ang. den österrikiska politikens välvilliga sinnelag för Tyskland och dess lojala antagande af sakernas nya ställning i Tyskland samt om klagomålen öfver Preussens förmenta håg för anfallsförbund med andra makter. Med hvilken rätt skall den österrikiske rikskansleren beklaga sig, om Preussen i berättigadt misstroende till denne österrikiske statsmans verkliga atsigter å sin sida förenar sig med allierade, hvilka bestått sitt prof? Med hvilka skäl skulle baron Beust rättfärdiga en klagan, om Preussen i hänsyn till en af nationaliteterna i den österrikiska kejsarstaten bokstafligen betedde sig på samma sätt som wienerkabinettet, genom att understödja konung Georgs fientliga planer mot Preussen? Den österrikiske rikskanslerens politik rör sig på en farlig väg! Att Förenta Staterna å sin sida underhåller spänningen med England, framgår ut kongressförhandlingarne ang. beskyddandet af i andra länder sig uppehållande naturaliserade amerikanska borgare, hvilket törslag naturli gen är riktadt mot England, som häktat Hera, för fenierstämplingar arresterade, naturalise rade amerikanare. Dessa ha beklagat hos sin regering, att det i ärendet nedsatta utskottet förklarar, att regeringen är pligtskyldig att lyssna till dem och skydda dem i deras rättigheter. Utskottet motiverar detta sålunda: Förenta Staterna ha nu 35 mill. innevånare; år 1790 utgjorde den fria befolkningen 3,250,000, och dessa skulle, med årlig tillökning af 1,38 flera födda än döda, nu utgöra 9,250,000 och, om man härtill lägger de frigitna slafvarne, 13,250,000. Balancen af staternas närvarande befolkning, 21,750,000, är emigranter och deras ättlingar, och om 5 af befolkningen äro olika europeiska staters undersåter, så kunna de tvingas att resa hem och instickas i främmande armå6er, kanske organiserado för att strida mot sjelfva Amerika. — Det är väl möjligt, att kongressen antager detta utskotts betänkande — och då skall Förenta Staternas regering ha en ny anledning till tvist med England, hvilken kan bli allvarsam nog, emedan den till hältten inför strafflöshet i de revolutionära rörelserna på Irland, hvilka derigenom måste få ny fart och omsider starkt brouillera England och Amerika. Att återigen förhållandet mellan Frankrike och Preussen icke kommer att bli vänligare, är tydligt, om det bekräftar sig, alt kejsar Napoleon skall hedra exkonung Georg at Hannover med att afsända en särskild gesandt, hvilken skall till honom öfverbringa