ligen förkastade vid wienerfredens afslutande, så att Slesvig i följd deraf utan garantier afträddes till de tyska makterna ch dessa på samma sätt återlemnade några nordslesvigska distrikter utan garantier till Danmark. Emellertid om de vilkor, under hvilka Österrike afstod från sin medeganderätt till Slesvig, icke kunna uppfyllas, så skulle ju deraf följa, att art. V. måste bortfalla och Österrike åter insättas i sin medbesittningsrätt till Slesvig-Holstein. Det är en verkligt bedröflig illusion att antaga, det hela saken nu skul! e vara affärdad i Wien... Man kan icke underlåta att undra öfver, hvarför Preussen för en stackars landremsas skull icke allenast vill gåcka tvenne stor makter — under alla europeiska regeringars ogillande — utan ätven skada sitt cget rykte och sin fördragstrohet. Det är i sanning ej blott Österrike som står på lur. sKöln. Zzeit. fordrar slutligen baron Werthers återkallande från beskickningen i Wien, emedan han står i vägen för Österrikes och Preussens fullkomliga närmande till hvarandra. I Italien går det ryktet, att regeringen skall öfverlemna den vidare försäljningen af kyrkogodsen till ett bolag af kapitalister, hvilket erbjudit sig att förskottera 400 mill. lire. En stor bankett skall gifvas i Florens till den der sig uppehållande amerikanske amiraFarraguts ära. Regeringens officiela tidning innehåller en kungörelse ang. omändringen af 150,000 gevär. Budgeten upptager en ökad utgift af 87 millioner. I Wien träffas storartade förberedelser med anledning af exkonungens af Hannover törestående silfverbröllop. I en af kommunalrådet till hans förfogande ställd byggnad skall gifvas en bankett med 1,200 kuvert och på teatern an der Wien äro för tvenne aftnar samtliga första radens loger samt hela parkett upptagna för exkonungens räkning. Kurfursten af Hessen har blifvit oense med preussiska regeringen om tolkningen af den i September 1866 afslutade ölverenskommelsen om de inkomster, som skulle tillfalla honom. Kurfursten vill sjelf styra det hessiska familje-fideikommisset, medan Preussen endast vill medge honom rätt att revidera de preussiska förvaltarnes räkenskaper. Kurfursten fordrar vidare att få begagna 5 slott, ang. hvilka särskilt aftal icke träffats, och att få disponera öfver dem för egen räkning. Han har till sin advokat antagit ett f. d. hannoveranskt hofråd. — Preussen har således svårt nog att få bugt med furstarne.