Från Utlandet. Det råder stor uppståndelse i Berlin. Man talar om ministerkris och Bismarck har mången kamp att utstå. Hvad som synes af hola tillställningen är föga; deremot är det visst, att några kulissivtriger bedrifvits; hvilka haft för ändamål att hos den gamle konungen undergrätva förtroendet för Bismarck. Man tyckos tillochmed hafva lyckats häri till en viss del, såtramt icke det hela är en ny komedi i Bismarcks bekanta genre. En mystisk slöja hvilar emellertid öfver det hela, hvilken vi ännu icke kunna lyfta. Deremot skola vi här redogöra, vår referentpligt likmätigt, för de synliga anledningarne till uppståndelsen i Berlin, hvilka angitva att Preussens mage är för tillfället indisponerad och icke förmår smälta, hvad dess äregirighet slukat. Inom Preussens deputerade kammare började sisu. Tisdag den med så stor spänning motsedda diskussionen om den hannoveranska provincialfonden. Det i ärendet nedsatta utskottets förslag går ut på att bevilja Hannover räntan af en särskild fond, hvilken inbringar 550,000 thaler årligen och skall förvaltas af sjelfva provinsen, men naturligwis endast för provinsiella ändamål (landtdagens allöning, vägar, biblioteker o. s. v.). Detta förslag har åtrönt stor opposition i kammaren, emedan man i detsamma vill se ott obilligt gynnande at Ilannover i jemförelse med de gala provinserna. En del af den yttersta högern har föreslagit, att Hannover icke skulle ba någon särskild förmögenhet, men deremo! medgitvas en fast summa af 100,000 thlr ärligen till bestridande af landtdagens omkostnader, samt dessutom 400,000 thlrs ärligt tillskott af den preussiska statskassan under 10 år. Den egentliga högern har deremot inkommit med ett annat ändringsförslag, hvilket beviljar 500,000 thir en gång tör alla under innevarande år; en ytterligare bevillning skulle först medgifvas, då en bestämd plan törelåge till ordnande at alla preussiska provinsers särskilda törmögenhet. Det liberalt-konservativa partiet har föreslagit att man skulle bevilja de 500,000 thlr, men endast såsom en del af den preussiska stutsförmögenheten och underkastad den preussiska landtdagens kontroll; en del andra ändringsförslag gå ut på liknande inskränkningar i bevillningen. Förhandlingarne öppnades i Tisdags för öfverfyllda åhörareplatser; vid ministerbordet tillstadesvoro grefve Bismarck och finansministern v. d. Heydt. Etter det utskottets ordi. Kannegicsser uti ett kort föredrag förordat förslaget, uppträdde den sarkastiske friherren Vincke emot detsamma. Han sade sig ause det för en ära för en sådan liten stat som Hannover att tillhöra en måktig stormakt och genom sina representanter kunna ha ett ord med i fråga om Europas angelägenheter, hvarför Hannover äfven borde betala för denna ära! Vi, som tillböra de gamla provinseraa, ha under ett halft århundrade måst bära hela bördorna för hela Tyskland (lifligt bifall). Om småstate na derför måste nu betala litet mera än förr, så är detta endast billigt och rättvist. Då man noggrannt öfverväger allt från båda sidor, så ställer sig saken helt annorlunda, än de ärade deputerade från Hannover tro. Det är icke Hannover, som medför ett stort kapital till Preussen, utan det borde i sjelfva verket gifva en stor summa penningar till på köpet. Vincko kom till slut till det resultat, att Hannover borde betala åtminstone 30 mill. thir, för att tå lof att hafva del i den preussiska statsförmögenheten. Efter det ännu flera talare yttrat sig dels för, dels emot lagen, tog grefve Bismarck till ordet och höll ett längre föredrag: Miuisterpresidenten framböll, att han af tvenne väsentliga skäl förmåtts understödja hannoveranarnes önskan om en provincialfond. Det första skälet var, att han önskade för provinsen lätta ötvergången från de gamla till de nya förhållandena så mycket som möjligt; det andra var, att han vid detta tillfälle kunde genomföra sin länge hysta plan om en större decentralisation och sjelfständighet i provinsernas hela ställning och förvaltning. . Hvad den första punkten beträffar har jag rättat mig efter önskan bland dem af våra vänner i Hannover, som brännt sina welfiska skepp bakom sig och på hvilkas kraftiga understöd vi desto — — 1 1.— )AA nO?-(—