I yrke i utlandet, om du nu klart och tydligt besvarar den l fraga, jag ämnar göra dig; — i annat fall, intet, intet, intet! Konstmakaren vände och tummade sin mössa som om han kännt stor tvekan. slutligen svarade han: — Jag har ingen obenägenhet för utlandet; jag har tillochmed flera gånger tänkt på att förvåna de goda tyskarne med mina konster. Men jag vet fullkomligt väl hvad ni ämnar fråga mig om, och det är värdt mer än den summan. — Säg då ditt pris? — Det är tiotusen francs ... svarade han djerft, och dessutom skall ni ge mig ert högtidliga löfte, att jag ej blir antastad för min andel i affären ... l — Du skall få summan, och jag ger dig det löfte du begär; men å din sida skall du underteckna ett intyg öfver hvad du kommer att säga mig, inför två vittnen som du känner, och jag skall äfven inför dem förbinda mig att ej begagna mig af detta skriftliga intyg förrän du passerat gränsen. — Det är öfverenskommet. Hvar äro era vänner? De voro båda två i hotellet, ty de brådstörtande händelserna tilläto dem nu ej skiljas från hvarandra. Ali frambar hvad som behöfdes för att skrifva. I närvaro af dessa fyra personer började Asperginos sålunda : — Hvad ni önska veta, mina herrar, är den lilla flickas öde som för sjutton år sedan bortröfvades från grefve de Larsigny? — Ja, svarade Nazir, som knappt förmådde beherrska sitt hjertas slag. Tala, vi lyssna. — Nåväl! inför er alla förklarar jag, och jag skall straxt sätta mitt namn under denna förklaring, att detta barn mot en summa af femhundra francs blef af mig öfverlemnadt åt herr Portin, som adopterade det och lät det gälla för hans egen dotter, hvilken hastigt dött. hörarne vågade knappt andas för att ej gå miste om ett ord af hvad som sades. Det uppstod en djup och högtidlig tystnad; slutligen utbrast Nazir, som nu ej längre kunde beherrska sin rörelse: — Men då är detta barn, denna unga ficka ... — Densamma som ni kännt! under namnet Amelie Portin ... — Amelie! ... Rättvise himmel ... Amelie! Upprepa det ännu en gång! ... — Amelie är ej juvelhandlarens dotter, och det är derföre han af så godt hjerta uppoffrat henne, den gamle skurken! ... Hon är grefve de Larsignys lagliga barn... Äro ni nöjda nu, mina herrar? Är jag tillräckligt komprometterad i era ögon? Skall ni nu hålla era löften, eller skall ni ange mig? — Amelie, grefvens dotter! ... upprepade Nazir med en hänförelse som han aldrig förr lagt i dagen; men i så fall är hon ju ingenting för den skurken Portin, han har ingen rättighet öfver henne. Om hon är grefvens dotter, så har grefven rätt att återfordra henne, att draga henne ur klostret, att återge henne åt verlden ... och åt dem som älska henne, tillade han i det han mot himlen riktade en blick som uttryckte lika mycket som en brinnande bön. — Ja, sade Asperginos i det han slutade uppsättandet af sin förklaring, som efter honom undertecknades af alla vittnena; ja, men ni kan ej begagna er af denna handling förrän jag är utom Frankrike och i den händelse novisen i Carmeliterklostret då ej redan aflagt sina klosterlöften. ——