rade lemna fram pengarne. Stadaflskalen öppnade då chiffonierklaffen, men fann derinom inga pengar, hvarpå bud skickades till stadens borgmästare med förfrågan huru försaras borde. Borgmästaren kom sjelf till stället, och på fråga om anledningen till folksamlingen upplystes det, hurusom folkmassan varit retsam och uppeggat Skoglund att ej framlemna pengarne. Härpå tillsade borgmästaren folket att aflägsna sig och icke läågga sig uti polisens åtgöranden, hvilket bemöttes af samtliga med hån och af S. med svordomar och sturskhet. Borgmästaren, som vid inträdet aftagit sin hatt och stod med bart hufvud, tillsade S., som stod med mössan på sig, att anständigheten fordrade, det äfven han aftoge mössan. Retsamt genmälte S., att det var hans mössa och hans rum, och att det ej angick någon, att han hade mössan på. Borgmästaren sade då: nå, så tar jag af dig mössan. Så skedde, hvarefter mössan lades på sängen. S. grep genast mössan, satte den åter på sig under svordomar och ytterst retsamma uttryck. Detta oaktadt förblef borgmästaren lugn. Lugnt och allvarligt uppmanades nu, S. att sätta penningarna i vård. Borgmästaren tilltalade äfven: folket och manade dem att öfveriala S. dert:ll; men allt förgäfves. Efter dessa fruktlösa försök att förmå S. att godvilligt utgifva penningarna, gingo borgmästaren och stadsfiskalen derifrån. Fruktande att S:s afsigt var att förskingra medlen, begärdo stadsfiskalen i egenskap af ombud för Gältzan qvarstad, å S:s egendom, hvilken af K. M:is bsh. beviljades; hvarpå borgmästaren beordrade exekntorn verkställa qvarstaden. För att vaka deröfver, att exekutorn ej skulle öfverfallas eller hindras i utöfning af sin tjenstepligt, medsoljdes han till S. af stadsfiskalen. Exekutorn manade ytterligare 8. att framtage medlen, men förgäfves, hvarpå qvarstaden förrättades, och då S. oaktadt uppmaning, vägrade lemna nycklarna till chitfonieren och skänken, togos dessa pjeser oöppnade med sitt innehåll, hvilket naturligtvis var för exekutorn obekant, då sakerna voro inlåsta. S. var dervid så trilsk och ursinnig, att han fordrade, det vaggan äfven skulle tagas; ja, han till och med lyftade ut den, men den bars åter in af sorrättningsmannen. Det i qvarstad tagna godset fördes derefter till auktionskammaren, likväl först sedan ytterligare fruktlösa försök gjorts att förmå 8. sätta medlen i vård. Senare på qvällen hade likväl S. ångrat sin halsstarrighet och aflemnat pengarna till landskamrer Södermark, hvilken desamma i landtränteriet deponerade, hvarefter S. återfick sina saker, hvilke: dock först påföljande måndagkunde ske. pa ING