H11HE VI 1),0,9v IMa, IIVYIIKen Stal, Å1108 C9 att rycka ut, och härtill kommer en reservsond om 200 mill. fres, hvilka det när som helst kan begagna, utan att behöfva något votum i kamrarne eller meddela allmänheten något derom. Den preussiska armåtten kan i största hast och i all tysthet sätta sig i rörelse, hvarigenom den är i stånd att öfverraska sina motståndare. Efter Sadowa sörjde preussiska regeringen först och främst för att få sin militära reservfond ånyo samlad. Med en sådan armå och sådana hjelpkällor kan en makt frestas till att ej alltid hålla sig till den defensiva politiken; man måste vara beredd på, att Preussen låter sig bortryckas af sina lidelser och plötsligt företager ett angrepp. En så stor styrka, hvilken så lätt kan sättas i verksamhet, kan tillochmed förvrida hufvudet på de styrande, i hvilkas händer den är lagd och rycka dem med sig. Då en dylik situation förefinnes, tillstår jag, att alla fredliga förklaringar endast göra ett föga lugnande intryck på mig. Enl. min öfvertygelse vill regeringen i Berlin så fort som möjligt lägga sista handen vid det verk, som hon påbörjat, och fullständigt införlifva de små makterna, hvilka hon redan till hälften exproprierat, endast derför att Preussen dervid fann sin räkning. Hon vill uppsluka alla de små nationala individualiteterna, hvilka redan blifvit så starkt kringklippta och befinna sig i en så olycklig ställning. Hvad den preussiska regeringen så listigt påbörjat skall hon snart fullborda, och hon skall begagna sig af den aldra minsta förevänning härtill; ty det är en känd sak, att hon ej låter sig hejdas af samvetsskrupler. Hon förbereder sig till att uppträda, och när detta sker, skall hon företaga en öfverrumpling; ty så har hon för sed att bete sig. Lätom oss ej glömma, huru hon slog ned på Österrike som en roffogel. Och efter att hafva segrat, fullföljde Preussen den politik, som alltsedan 1815 varit dess stadiga tanke. Redan då ville Preussen med sig införlifva Hannover och Sachsen, och det gjorde anspråk på att få med Österrike dela presidiet i Förbundsdagen. Vi satte oss här emot, emedan vi ej kunde göra oss förtrogna med den tanken, att vi skulle omedelbart upp till våra egna gränser ha en beväpnad nation om 40 millioner. Preussen led då ett allvarsamt nederlag; men det förberedde sig oafbrutet på att återupprätta detsamma. Med sin kraftiga befolkning och sin starka vilja hade det i ett halft århundrade arbetat på detta verk, då en utomordentlig man plötsligt framstod, hvilken var Preussen med lif och själ nog tillgifven, som var nog djerf att trotsa sitt lands vilja och dumdristig nog att sätta sin herres krona på spel i ett vågsamt och vanskligt företag. Han bade den lyckan att finna en konung, som hade så mycket förtroende till honom, att han lade Preussens och dynastiens framtid i hans händer, och att finna ett folk, som han förförde genom att föregyckla det Tysklands enhet och oberoende, medan han blott bragte det i en ännu fullständigare underkastelse. Lyckligt är, m. h, det folk, som eger en sådan man och har nog fosterlandskärlek att härda ut med honom? Hvilka resultater har icke Bismarck redan ernått af sina sträfvanden! Ett centraliseradt tyskt kejsardöme skall upprättas. Inför denna händelse och den nya anda, som gripit tyskarne, måste vi å vår sida stärka oss, och eftersom en nations inflytande nu för tiden beror af det antal soldater, som den kan ställa på benen, så måste Frankrike å sin sida visa, hvad det i detta hänseende tänker göra. . .. Kan dessutom icke Prenssen mod tillhjelp ef sina jernbanor plötsligen sätta en million man i rörelse? Kan det icke iust på grund af sin makt drifvas till att utbyta sin försvarsställning mot en angripande? Vi måste säledes rusta oss, på de! vårt land må kunna behålla hela sin moraliska kraft. Vi måste vidtaga åtgärder, som motsvara den allvarsamma stöt, vår politik erhållit; vi måste upphjelpa den öfverraskning, för hvilken vår politik ett ögonblick varit offer. Vi måste rusta oss, derför att alla de frågor, som under 50 år hopat sig i de europeiska kabinetterna, fordra en lösning, och derför att jag ej skönjer någon annan lösning än genom krig. Oro råder i Europa. Vigtiga frågor kräfva ett slutligt afgörande, och innan det skett, skall en lugn stämning ej komma tillbaka; för att lösa några särskilda utaf dem kunna allianser bildas utan eller tillochmed emot oss. Jag erkänner, att en sådan isolering skulle hos mig väcka bekymmer för Frankrike, om vi icke hastigt reste de krafter, som voro nödiga för att häfda vårt inflytande. Vi måste rusta oes för att lära landet, att man ej är stark otan uppoffringar, och att en nation måste, för att ha rätt till att lefva och vara inflytelserik, ba ett stort antal patriotiska soldater (lifligt bifall). Ögonblicket är nu kommet att samla alla landets lefvande krafter, för att vi åter må kunna utveckla vår militära kraft och ånyo taga det initiativ, som visserligen ibland satt Europas i skräck, men alltid tillvunnit oss aktning. Man får aldrig låta den tron stadga sig, att ett stort land såsom vårt, icke känner sig angripet, så länge man ej rör vid dess område (bifall). Frankrike kan se sin säkerhet hotad, fastän dess område ej röres, och om det underläte att anse det för sin första pligt att häfda sitt moraliska inflytande, så skulle det snart se sin makt försvagad. Fredrik den store sade en gång, då han såg våra tappra soldaters lik på valplatsen: Om jag hade sädana soldater, skulle ej ett skott aflossas i Europa uten min tillätelse. Jag skulle äfven gerna vilja, att ej heller på det politiska schackbrädet ett vigtigt drag kunde utan vår tillåtelse göras (starkt bifall från nästan hela senaten). Läsaren kan ej neka att det ligger logik i detta räsonnemang. Det är i sanning icke underligt, att man i Preussen är förbittrad. Preussarne äro genom Frankrikes nya maktutveckling helt enkelt ej längre acteurs premiers på Europas militära teater. Det skall bero af dem sjelfva om harmen skall komma att ge sig luft i en maktduell, hvars like verlden ej på länge skådat. Bismarck är van att ropa va banque! — men skall han våga att så starkt öfverstänka Fortunas gröna bord med Bellonas purpurfloder:? Framtiden skall snart ge svaret — ty nog pousserar Ryasland honom! Apropos Ryssland, så har det verkligen lyckats att åter få kampen i gång på Kreta, der upproret nu synes åter rasa i sin fulla styrka. Åtminstone skrifves från Athen, att en träffning egt rum vid Kissamos på Kreta d. 11 Jan. Insurgenterna inträngde i turkarnes förskansningar, der de dödade och sårade många samt togo en del vapen. — En annan strid har egt rum vid Capophro. Afven här skola de upproriska ha segrat. Samma dag ;