Parisiska Nattsidor af Alfred de Brehat och Octave Föri. Öfvera. Men spaningar åt ett annat håll sysselsatte äfven utan uppehåll perserns sinne. Hans ädelmodiga natur glömde icke emottagna tjenster och kanhända drefs han af en känsla som han, hvilken egnat sig åt hämnden och vedergällningen, icke vågade söka reda. Man bör emellertid veta, att Amelies namn, hvilket han aldrig uttalade, och tanken på denna unga flicka innehade en af de första platserna i hans hjerta och ledde honom i hans företag. Han erinrade sig de underrättelser han fått af henne och hvilka han hade att tacka för lifvet. Han glömde ej hennes gåfva af de fyra delarne af Marbodus, hvilka han hade att tacka för sin rikedom, för kännedomen af sin faders mördare och af sina egna fiender. Den finkänslighet som hon visat då hon gjorde honom så stora tjenster uppfyllde honom med beundran. Han bevarade såsom tvenne skatter af ett oberäkneligt värde de biljetter som hon sändt honom och i hvilka hennes darrande hand sökt att dölja sin stil. Han tviflade inga) Forte. f. N:o 301.