Article Image
avIIKA SKOIA OmobCSOTJ IUSAmIaAa0) TC al medel Ull de nödlidande. Frän chefen för en af de förnämsta skeppsklarerarefirmorna härstädes (dansk till börden) tillkännagafs under sammankomston, att han eller hans firma ville bidraga med 1,000 dollars. Alla härvarande svenskar hysa nog lifligt begär att medverka till det vackra ändamålet, men flertalet af här vistande landsmän är tyvärr icke i så goda omständigheter att de kunna afse något af sina inkomster, isynnerhet som förtjensterna i alla grenar under senaste tiden varit ytterst klena och efter all sannolikhet en arbetslös och bekymmersam vinter tillstundar för mången. Jag har hött mer än en svensk yttra: Ådet är visst vackert att vilja hjelpa våra hungrande bröder hemma i Sverige, men skulle det icke också vara skäl i att göra en insamling för våra härvarande behöfvande landsmän ? och i sanning, jag måste gifva dem rätt, ty här finnas många svenskar som behöfva hjelp. Emellertid är säkert att de bidrag, som härifrån lemnas, gifvas af godt hjerta. I en artilkel, införd i en af de senaste numren af tidningen Svenske Amorikanaron, som utkommer i Chicago, framkastas att bästa sättet att hjelpa de betryckta Norrlänningarne vore Åatt förhyra en ångbåt och förskaffa dem fri resa hit. Artikelförfattaren omnämner likväl icke om samtidigt säker arbetsförtjenst skulle tillförsäkras dem vid deras hitkomst. Men om icke så kunde anordnas, hvad blefve väl då dessa stackars menniskors lott? Jo, kanske att utsättas för hungersnöden i ännu högre grad än förut! Ensamma och ogifta personer, begåfvade med helsa och starka armar, kunde väl få sin utkomst vid farmarbete och vid jernvägar; men de som egde familj, hvilken de skulle försörja, samt vore alldeles utan tillgångar och saknade krafter nog för att kunna åtaga sig huru hårdt arbete som heldst, hvad skulle väl dessa taga sig till i ett främmande land, hvars språk de icke kunde tala eller förstå? Deras lott blefve utan tvifvel äfven här att svälta och frysa. Mängsaldiga skäl för en dylik förutsättning saknas tyvärr icke och förnämligast deribland de osanna och osverdrifna epistlar, skildrande den ytterliga välmågan och stora arbetsförtjensten härstädes, hvilka härifrån skrifvas till hemmavarande landsmän af brefskrifvare, hvilka i sjelfva verket lefva i ganska knappa omständigheter. En annan sak, som personer, hvilka ämna emigrera hit, äfven noga böra lägga på hjertat är, att de sällan, åtminstone första tiden af deras härvaro, kunna räkna på att få behålla stadigt arbete hela året om, der de först blifva engagerade. Det händer nemligen ganska ofta, att sedan arbetet en tid varit ganska brådskande de på aflöningsdagen tillsägas: vi hafva nu icke något arbete för nästa veckak, och sådant har fallet varit uti nästan alla arbetsgrenar de tvenne senaste åren. Det händer till och med understundom att kontorister och handelsbetjenter på Lördagsaftonen af principalen uppvaktas med den mindre trefliga upplysningen: Jag har ingenting för er att göra vidare. Kortligen sagdt, här äro alla dylika förhållanden mycket osäkra och man får nästan alltid vara beredd på att söka sig annan sysselsättning, tills dess man omsider genom arbete och skicklighet i sitt fack, genom att fullständigt ha inlärt sig landets språk och införlifvat sig med dess seder och bruk lyckas att förskaffa sig en stadigvarande plats. Dorföre blir den person här dubbelt olycklig, som vid afresan ifrån fäderneslandet är utan alla medel och tror att blott han fått fotfäste på Amerikas . jord han skall hafva sin rikliga bergning, ty det som i första rummet foräras för dem, hvilka begifva sig hit på vinst och förlust, är en frisk och oförderfvad kropp, beredvillighet att underkasta sig umbäranden af alla slag, ihärdighet i att söka skaffa sig arbete, hvilket som heldst, och slutligen förmåga att aldrig förlora modet under motgången samt fast föresate att aldrig lita på någon annan än sig sjelf och sin egen förmåga. I det af mig här äfven citerade tidningsnumret förekom äfven en annons från Stockholm, hvari begäres understöd al härvarande svenskar, för en derstädes nödställd familj, af hvilken fadern, on skräddare, nyligen aflidit och som skildras i lifstiden ha varit en stor och sann patriot, verkande för vårt gamla fäderneslands heder. Jag har mig visserligen icke bekant i hvilka förhållanden den aflidne i lifstiden stått till Åsvenska befolkningen i Amerika, men finner, i likhet med alla andra landsmän här som läst uppmaningen, densamma högst originell att icke säga besynnerlig. Säkert är att det är den första artikel i denna väg som stått att läsa i något utländskt blad; det visar emellertid att man i Sverige har en mycket god tanke om svenskarnes ekonomiska ställning häri landet. Vår svenska lutherska Gustaf-Adolfskyrka härstådes har nu ändtligen, tack vare en skarp skrifvelse ifrån Augustanasynodens president, prof. Hassolqvist, till komminister Karlen, blifvit formligen befriad från denne senares vidare uppträdande derstädes. Då K., efter det i mitt senaste bref omnämnda skandalösa uppträdet i vår kyrka, lemnade densamma mediog han församlingens kyrkobok och kyrkans nycklar. Dessa saker har han sedermera, oaktadt kyrkorådets flera gånger till honom gjorda föreställningar, envist nekat att återlemna, i det han svarat: Åatt han icke återlemnar dem, innan den verldsliga lagen tvingar honom dertill; ett yttrande som man dock icke hade förväntat från honom, då han förut alltid på alla föreställningar svarat: att han icke hade med den verldsliga lagon att göra, utan sträfvade för ett högre mål. Stackars pastor K. Han trodde väl icke (eller ville icke tro) att det endast hade behöfts ett enda ord till närmaste policeman, för att han genast skulle blifvit arresterad såsom den der olofligen lagt sig till kyrkans tillhörigheter, ett förslag som var föremål för mycken diskussion vid ett af kyrkorådets sammanträden, men som icke gick i verkställighet genom ett par af ledamöternas medlidande och emedan man så länge som möjligt ville undvika vidare skandaler. Emellertid äro vi ou, som sagdt, lyckligen befriade från denne värdige andans man, hvilken i ett senare bref till kyrkorådet omnämnt, att han nu vill anlita den menskliga barmhertigheten, för att återkomma till såderneslandetl Få se, om vi icke här komma att fira en glädjefest efter hans afresa; åtminstone hafva vi stora skäl dertill. Enär äfven här i Amerika, i likhet med i Sverige, råder brist på (svenska) prester, så upprätthållas gudstjensterna i vår Lutherska kyrka, tills vidare, genom predikningars uppläsande af en af kyrkans Trustees, på det att kyrkan ej må behöfva stå stängd, tills dess vi få en annan pastor. Ehuru jag förut i mina bref omnämnt, att vår enda svenska Lutherska Gustaf Adolfs kyrka icke bör förvexlas med det så kallade svenska Bethelkapellet, der en svensk skräddare vid namn Hedström håller predikan, och sjelf titulerar sig för biskop, så hör jag ofta genom hitkommande emigranter, att kvälvilliga agenter i Sverige för Bethelskeppet, uppgifva att detsamma är den enda verkliga svenska kyrkan i Man VIL ö 2

21 december 1867, sida 5

Thumbnail