Han sparkade på den liflösa kroppen med foten för att förvissa sig om att det icke mera fanns en gnista lif qvar hos honom. — Åh! hans affär är uppgjord, yttrade Blairzot d. y. Men jag är just icke ledsen deröfver, det var en grof karl, icke sannt pappa. — Mycket grof, mycket grof! sade den gamle skurken. Icke den minsta civilisation; men hvad knytnäfvarne beträffade så var han nog rolig. — Jo minsann! yttrade anföraren föraktligt. Hvarenda gång jag användt honom har han sått stryk, och sc nu ligger han ju der! — Han måtte haft att göra med en styf karl! svarade Firmin. Han har nämnt honom också. Juveleraren! Och den som man trodde död! ... Men om han verkligen är vid lif och blandar sig i våra affärer, så skall han ge er att göra, patron. — Tyst! yttrade Josef Pommier, som af dessa reflektioner bragtes utom sig! i ären alla några oskickliga tölpar — men hvar är Perizel? — Ja det är sannt! utropade de båda Blairzots i chorus, det är sannt, hvar är Pårizel, hvart kan han ha tagit vägen? — För f-n, har äfven han låtit slå ihjel sig? Det skulle icke förvåna mig! Ah, jag måste erkänna att jag har att göra med starka skurkar! Marjoux halfdöd, denne blott ett lik och Prizel försvunnen! — Det är blott vi som stå qvar på vå vår post! yttrade Firmin Blairzot med stolthet.