18 w 191 HUNRAI 516 MJ —440 6414111A 7 del af hans sånger och visor, af hvilka den innehåller åtskilligt, som obestridligen kan räknas bland hans bästa. Samma misshumör otver vintern med dess kyla, samma trånad efter våren med dess isbrytande fläktar, samma dyrkan at naturen i våroch sommarskrud. som sagdt, Sehlstedt förnekar sig icke, och det är just detta, som gör honom till Sveriges kanske mest populäre nu lefvande diktare. Läsning för barn af Zach. Topelius. Tredje Boken: Visor och Sagor. (Med illustrationer af J. A. Malmström samt musikbilagor). Stockholm, Alb. Bonnier. Topelius är den svenska och svensk-finska ungdomens gunstling. De föregående deJarne af hans läsning för barn äro af ett framstående värde, redan såsom skriftställarealster, och att förf. derjemte vetat riktigt träffa barnasinnet, visar oss hans popularitet inom den unga kretsen. Topelii verkliga skaplynne såsom diktare återspeglar sig kanska bäst just i dessa böcker, der han får fritt personifiera naturkrafterna och ledigt röra sig inom sagans tacksamma, mångskiftande krets. Det ur hjertlighet och innerlighet i en mjuk och tilltalande form; der blänker stundom tram en och annan gnista från ett högre ideal, hvilken kastar sitt skimmer öfver den enklaste tafla med enkel ram och skenbart konstlös pirgblandning, fastän koloriten i det hela oftast är oklanderlig. Lägg härtill att öfver det hela hvilar någonting sedligt rent, återbrytande sig i en religiös stämning. Fastän utflugna ur boet vid jultiden, äro dessa alster af den finske skaldens fantasi ej af efemer natur, utan förtjenta af det längre lif, sem vi tillönska dem och hvilket de tvifvelsutan skola komma att åtnjuta. Taflor och Berättelser af August Blanche. hörsta delen. Tredje tillökade upplagan. Stockh-olm, Alb. Bonnier. Vi behöfva endast påpeka tillvaron af denna nya upplaga af ÅBlanchens Taflor och Berättelser, för att densamma skall komma att åtröna samma strykande afsättning, som denne populäre berättares andra små tecknincar ur lifvet. Hans föreliggande taflor äro gamla bekanta, men kära bekanta, hvilka en l.var gerna ser hos sig och tvifvelsutan skall med nöje helsa välkomne. Den nu utkomna första delen innehåller: Berättelser efter Iddockaren i Danderyd och Kråknästet. Franz Michaöl Franzäns Samlade Dikter. Örebro, N. M. Lindh. Af denna nya och vackra upplaga af den ilsklige skaldens dikter ha nu redan sjette och sjunde hättena utkommit. Det förra häftot innehåller till det mesta tillfällighetsdikter; det senare återigen är al mera polemisk halt, innehållande bl. a. de bekanta dikterna: Om-törtning och Upplösning; Den allmänna opinionen; ÅX. V. 2., samt Rabulisten och Landtpresten — hvilka kanske dock mera sramstå såsom återspeglingar af en upprörd tid, än såsom poetiska skapelser. Fantasiens Verldar och Verklighetens Verldar. En resa genom verldsrymden eller kritisk undersökning af de menskliga teorierna angående stjernornas invånare af Camille Flammarion. Stockholm, L. J. Hierta. Författaren säger i sitt företal till detta verk, att det är författadt i omedelbar följd efter hans här i landet så mycket spridda och med sådan itver lästa arbete ÅBebodda Verldar; att det är hållet i samma anda och förestafvadt af samma id. En hvar känner af hebodda verldar denna id och skall derför helt säkert skynda att göra sig bekant äfven med detta nya alster af en penna, hvilken, fastän stundom sväfvande ut i inbillningens vida rymder, redligt och med öfvertygelsens värme sträfvar hän mot ett föresatt mål: att visa menniskans ringhet såsom blott jordens innevånare, men hennes storhet genom sin id att under en fortgående utveckling som bekant, anser ligga i ett slags sublimerad ptolomeisk själavandring, för hvilken hela verldsaltet utgör den materiella skådeplatsen. Att låta vetenskapens ljus, säger förf., konvergera mot denna vigtiga sats: Tifvet är universelt; att framställa den i sin rätta belysning; att bevisa dess omätliga utsträckning och att visa, huru hela skapelsen sträfvar till detta hemlighetsfulla mål: sådant är det problem, hvara lösning är af hög vigt för vår tid. Den, som föresätter sig att ashandla en dylik fråga, finner sig ansigte mot ansigte med en ötverväldigande stor fråga. Att sålunda utvidga lifsföreteelsernas område utom det synligas gränser, detta område som förut varit inskränkt till vår lilla jordatom; attsönderrifva slöjan, som för oss undanskymde lifvets tillvaro på de andra verldarnes yta, och att öfver detta oändligt utbredda lif låta tanken sväfva fri och stark; sådana måste grunddragen blifva i hans program. Vi hafva ej hunnit att ännu göra oas bekanta med, huru sörf i föreliggande arbete löst denna uppgift. Men vi hafva redan funet ib WWW3qWml. GO — — -— — rt bä bä fa Dr