(o 295. Ilaymarket-teaterns brand i London. Times meddelar följande detaljer om denna brand, som ännu alltjemt utgör allmänna samtalsämnet i London: Vidlen af de olyckor som branden anställt, kunde först dagen derefter, d. 7 d:s, då elden helt och hållet var släckt, i sin helhet uppfattas. Af sjelsva teatern, som ansågs för en af de vackraste i verlden, återstå endast de nakna murarne, och en oändlig mängd kullslagna diverse föremål betäcka platsen, der teatern stod. Hela det dyrbara inventariet och alla teateras garderober äro tillintetgjorda, samma ödeläggelse har också träffat alla instrumenter i orkestern, de stora pianos och ett särdeles värdefullt musikaliskt bibliotek, som kostat många år att hopsamla. Den berömda sångerskan mille Titjens har endast i juveler gjort en förlust på 10—1200 Å, alla hennes mycket kostbara kostymer oberäknade. Den stora orgeln, som kostat bortåt 800 ÖÅ, hela sceneriet och dekorationerna ha blifvit ödelagda. Den enda sak som undgått den allmänna ödelaggelsen är denjhvita drägt, hvari guvernören i Don Juan plågar uppträda. Teaterdirektoren Maplesons förlust ansläs till 12,000 Å; och den olycka som drabbat honom blir så mycket hårdare gom han ej baft brandförsäkradt för en enda skilling. Han hado nemligen just stått i begrepp att afsluta en assurans, men låtit afskräcka sig af de höga premier, som begäras för teaterinventarier. Från Drottningens öfverstekammarherre har han emottagit en skrifvelse, som uttrycker H. M:ts sympati och beklagande, och dessutom ett telegram från Sandringham ifrån priosen af Wales, som tillika uttalade det hopp att ej någon menniska genom denna sorgliga händelse mist lifvet. Teatern var af lord Dudley förhyrd till Mapleson för 8,000 Å om året. Med afseende på dess storlek anföres, att den var. nästan lika rymlig som teatern della Scala i Mailand. Sjelfva scenen var från orkestern till bakväggen 60 fot och hade en bredd af 80 fot. Salongen höll 100 fot i längd och 56 fot i höjd. Byggnaden var uppförd af mursten och beklädd med cement. Det inre af densamma hade blifvit prydt med utmärkta målerioch arkitektarbeten. I akustiskt hänseende skall teatern hafva varit den första i verlden. Sjelfva byggnaden och biblioteket, som tillhörde lord Dudley, lära af denne inalles vara asgurerade för 90,000 ÅH. Angående eldens uppkomst vet man ännu intet med visshet. Det fanns, då elden utbröt, endast fem personer i byggnaden, nemligen två man af brandvakten, portvakten och bans hustru, hvilka redan gått till sängs, och teatersekreteraren Jennings; den sistnämnde var i sitt rum sysselsatt med några räkenskaper. Det ålåg brandvakten att hvarje timma gö:a en rond genom byggnaden och medelst en klocka tillkännage att detta deras äliggande var uppsyldt. Kl. 9 hade de båda männen gjort en rond och meddelat att allt var i ordning, hvarefter portvakten gick in i sitt rum, som var på så sätt beläget öfver kolonnaden, att han för att komma dit måste gå öfver scenen; men under vägen dit bemärkte han intet misstänkt. Sekreter Jennings berättar, att han väcktes vid ett rödt eldsken, som lyste in genom fönstren i hans rum, hvilket var beläget i undra våningen bredvid maskinistens. Skenet, som plötsligt visade sig, var genast så starkt, att gaslampans ljus i jemförelse dermed blef endast helt svagt. Han skyndade genast ut, och sedan han banat sig väg genom en tjock rök i förstugan, gjorde han allarm. Samtidigt härmed instörtade en del af taket i öfra våningen, och han fick icke tid att berga något. Kort derefter slogo lågorna ut genom taket. Enligt en aunan berättelse gjorde de båda brandvaktskarlarne kl. I 11 en ny rond och sunno allt i ordning, men kort efter kl. 11 varseblefvo de ett uppblossande eldsken vid scenens bakvägg, och då de skyndade dit, sågo de att det redan var en häftig eld i golfvet å scenen och att elden kom nedifrån. Under denna del af byggnaden var förvaringsplatsen för en mängd gamla kulisser och andra inventarier, som alla voro af ett mer eller mindre lättantändligt ämne. Sedan elden en gång futtat i dessa effekter, spred den gig med förfärande hastighet. Portvakten och hans hustru, som sofvo i ett rum hvilket låg midt emot påklåäduingsrummen, väcktes af brandropen och sorsökte att fly tvärsöfver scenen, men då detta var omöjligt, klättrade de genom ett fönster ut på taket af den till teatern hörande restaurationslokalen, på den sida af byggnaden som vette ät -Pall Mall. Här räddades de af brandmanskapet. På förmiddagen hade hållits repetition a operan Fidelio, men vid den tid då elden utbröt hade teatern redan länge varit öfvergifven af alla med undantag af de vämnda fem personerva. Portvakten tror att elden uppstått i källaren under scenen. De båda brandvaktskarlarne förklarade att de ej hade någon bestämd åsigt derom Hr Mapleson har förklarat, ait då han kom till brandstället blef han af polig och militär med bajonetter hindrad från att komma in i byggnaden, och först vid lord Colvilles mellankomst lyckades det honom att få tillträde vll sitt kontor, som ännu icke var angripet af elden, och att rädda en del papper och dokumenter, om voro af största vigt för honom. I sekreter Jennings officiela rapport heter det, att Mapleson förlorat hela den summa han under sin verksamhet som teaterdirektör hopsparat, ett belopp på omkring 12,000 Å, samt dessutom lösörebo, sceneri, den nya präktiga orgeln, 400 nya stular af finaste arbete, ett särdeles fullständigt musikaliskt bibhotek, som torde vara oersättligt. hundratals herreoch dame-kostymer till alla operorna, den gigantiska ljuskronan midt i teatersalongen och de nya gaskronorna i logerna, musikaliska instrumenter, draperier och pianos. kort sagdt, hela denna samling af praktsulla apparater, som gjorde Her Majestys Theatre till det vackraste och präktigaste operahus i verlden. Timest innehåller dessutom en ledande artikel, hvari den isynnerhet egnar mycken uppmärksamhet åt anledningen hvarlör de stora vattenhållarne på vinden icke gjorde minsta nytta. Teaterns arkitekt, Charles Lee, förklarar i en skrifvelse till Times, att de båda voro fyllda med vatten, och att de två brandtkarlarne begagnade sig af dem tillas åckningen, men tyvärr för sent. Times anser att anskaffandet af dylika vattenhållare visat sig vara alldeles opraktiskt. Ibland de olyckor, som branden anställt i omgisningarne af teatern, framhållas isynnerhet ödeläggningarne af en värdefull samling målningar och kopparstick af äldre och nyare mästare, som egdes af en hr Graves, en bekant gravör oci konsthandlare, som bor i Pall Mall. Någon penningeforlust lider denne man dock icke, emedan han hade assureradt för 30,000 Å.