— Åter har cen af veteranerna från finska fälttåget slutat sina dagar, i det i början af förra månaden en gammal krigare från Lappos, Kauhajokis vch Oravais blodiga slagfält, Erik Ahlskog, i Björneborg aflidit. Han var den siste i nämnde stad boende veteranen från Finlands äras och gyllene segrars dagar. Född år 1790 inskrefs han 1808 vid Wasa fribataljon, derifrån han öfverfördes i Oktober samma år till Österbottens regemente under öfverste v. Numers befäl. Utom att hafva kämpat i ofvannämnde stora drabbningar, deltog han äfven i flera mindre skärmytslingar. Entledigad efter freden, vistades han till år 1833 i sin hembygds trakter, men bosatte sig bomälde år i Björneborg. Hans sorgetåg vari allo enkelt, vackert och rörande. Vid porten till de dödas boningar, sedan sorgmarschen var slutad, uppspeltes den bjorneborgska marschen, så kär och minnesrik för honom i tiden, så ljuf för honom nu, då hans stofthydda vid ljuden af densamma nedsänktes till den eviga hvilan. Sedan den presterliga välsignelsen var förrättad, klingade Soldatgossens toner öfver veteranens graf, som igenmyllades d. 6:to Nov. 1867, 235:te årsdagen efter slaget vid Lätzen, då åtor en finsk krigare från morgongryningen af detta århundrado sammanfliätade sin lager i de sällas boningar med vapenbröderna från tretioåriga krigets dagar. — Såsom ett bidrag till Helsingfors mysterier omtalas tillvaron af en liga ögonvrängare, hvilkas egentliga verksamhet består uti att så grundligt som möjligt Ålura böndereLigans medlemmar uppträda i de flesta fall å torget i egenskap af köpare, locka så bönderna med till en föregifven husbonde, boende i en undangömd stadsdel, hvilken person vid framkomsten ej hetes vara hemma; bonden anmodas vänta på honom, under tiden etableras kortspel och hvad bonden ej härpå förlorar kan han vara säker på att på annat sätt, vare sig genom användande af list eller våld, blifva af med. Bland episoder från ett dylikt näste berättas om en enfaldig bonde, som lät locka sig till spel och försigtigtvis lemnade sina penningar i vård åt en af sällskapet. Bäst man var i farten kom en till polistjensteman förklädd skälm in i rummet, uppläste en ryslig ansvarsparagraf för kortspelare, hvarföre alla började smyga sig bort, naturligtvis kassören äfven, så att de försvunno liksom personerna i fransyska komedier, lemnande den stackars bonden ensam med sina sorgliga funderingar. Rättvisans arm hinner sällan eller aldrig dessa bofvar, ty deras tillhåll äro så belägna, att skurkarne alltid komma undan innan polisens tjensteandar nå dem. — Nya grekiska kyrkan i Helsingfors, som till sitt yttre redan ett par månader varit färdig, kommer, sedan de för kyrkan bestämda helgonbilder jemte andra prydnader nu från Petersburg anländt, att med det första äfven till sitt inre fulländas. — Af fänrik Ståls sägner i finsk öfversättning väntas med snaraste i finska bokhandeln första delens första häfte och innan årets utgång emotser man ännu 2:ne häften. — En stöld, hvars motiver ej så lätt tordo kunna utletas, berättas ha passerat i Sagu. I en gård hade drängen dött och liket utsattes i ett rum, tilldess kistan skulle blifva färd g. Under tiden hade en tjuf praktiserat sig in och anammat likets ena fot, som med knif eller annat eggjern blifvit afskuren vid fotknölen. Det vill synas som om någon ifrig vetenskapsman eller tilläfventyrs en originel samlare här varit framme, ty hvilken reel valuta som kan ligga i foten af en död dräng är svårt att inse. — Från Salmis socken omtalas följande olyckshändelse. En smed som skulle reparera ett gammalt gevär lade gevärspipan i essjan, utan att veta att densamma innehöll en gammal laddning. I detsamma inkom i smedjan en karl, skottet brann af och träffade honom i magen med den påföljd, att han efter ett dygns plågor afled. Smeden sjelf erhöll endast ett hagel i handen. — Till julen väntas utkomma ett Ax för de nödlidandes räkning, hvilket lär innehålla guldkorn både af Runeberg, Topelius, Cygneus och Lars Stenbäck. — Bland litterära nyheter för det kommande året omtalas en barntidning der det uppväxande slägtet får den fröjden att ofta sammanträffa med sin gamle gode vän Z. Topelius. Ö Den stående teatern, under hr W. Ahmans ledning, tyckes numera laborera under gynnsammare förhållanden än då den först började sin verksamhet. Bland senast gifna nyheter bemärkes Gutzkows stora dram ÅTartuffes urbild. Dessutom väntas ett stycke: The lady of Lyons af Edward Lytton Pnlwer