Orkanen i Kalkutta d. 1—2 Nov. Tidningarne ha redan i korthet meddelat underrättelse om en cyelon hvilken natten mellan d. 1 och 2 Nov, lörhärjat Kalkutta och icke står efter den förfärliga eyclonen d. 5 Okt. 1864, hvilken då anstälde så förskräckliga ödeläggelser i samma stad. Enligt engelska tidningar. från Kalkutta meddela vi här följande enshildheter Regntiden hade redan för länge sedan synbarligen tagit slut då Kalkutta d. 26 Okt. sattes i förvåning öfver regnvådrets återvändande. D. 31 Okrober liknade en kall och fuktig novemberdag i England och d. 1 November blef vädret ännu obehagligare. Tjocka skyar nedhängde från himmelen och jagades omkring at vindarne. Omkring kl. 3 e. m. började barometern att falla och vindstötarne blefvo häftigare. Fartygen hade redan måst nedtaga sina master, nu erhöllo de order att göra sig beredda på en storm och utsticka alla sina ankaren. Obegripligt nog brydde man sig icke om att varna landtboarne; och om äfven en hvar kunde se att en storm var i antågande, så hade dock endast få en aning om hvad som förestod. Stormen fann således många oförberedda. Samma afton skulle italienska operan öppnas och man gaf Verdis Trubaduren. Huset kunde naturligtvis icke vara fullt, men att operan ens kunde gifvas och att ett par hundra åhörare, deribland många damer, infunnit sig, bevisar den sorglösa sinnesstämning som rådde bland Kalkuttas innevånare. På slaget kl. 9 uppspelades ÅGod save the Queen utan hvilken engelsmannen hvarken kan börja eller sluta en musikalisk föreställning. Alla åhörarne reste sig från sina platser och det gjorde ett egendomligt intryck att under den högtidliga musiken, i hvilken de lojala åhörarne instämde, höra stormens brus och det plaskande regnet. Operahusct är bygdt af trä och täckt med zinkplåtar. Regnet trängde också genast in genom taket och parterren delade sig i midten. Detta oaktadt gass operan utan afbrott. Impressarion blickade gång ester annan mot tak och dörrar för att finna om ej stormens tjut skulle sakta af, men med hvarje ögonblick blef den vildare. Den brusade, dänade och hvisslade; en och annan zinkplåt började att lossa och slå lös mot taket. Stormen for upprapade gånger genom huset; kulisserna vacklade, och midt i Miserero förstummades musiken af stormens tjut. Nu gällde det att komma hem. På hyrvagnar och palankiner var ej att tänka; lycklig egaren af en egen vagn. En och annan behjertad man sprang ut i stormen; ända till knäna vadade man i vatten och smuts; för många lyckades det att komma hem; andra som bodde längre bort måste snart flykta in i ett