fortfarande är lufttom eller, rättare sagdt, i hvilken luften fortfarande är sörtunnad, alltjemt håller kautschukshinnan tryckt mot kroppsdelen, att den porösa vadden gynnar hudutdunstningen och sekretionen från de beklädda hudytorna och att produkterna af utdunstningen och afsöndringen oupphörligt sugas mot recipienten, samt slutligen att man genom att stänga kranen kan efter behag afbryta sugningen innanför samt följaktligen äfven tryckningen utanpå muffen. De användningar inom kirurgien som man nu gör af luftafstängningsmetoden äro redan talrika. Emellertid har metoden förut haft en olägenhet. Lustpumpen som är själen i detta system är mycket dyr och skötseln af densamma temligen invecklad. Af dessa skäl har det varit svårt att införa metoden på sjukhusen. Uppfinnaren har emellertid afhjelpt denna olägenhet genom att i hvarje sal blott ha en pneumatisk apparat hvilken arbetar för allesammans i salen liggande sjuka. Men det är tydligt, att samma grad af luftförtunning icke passar för alla fall, och att det är af största intresse att känna de ämnen som afsöndras från olika sår. Man kunde följaktligen icke från hvarje säng leda rören till en ge mensam recipient. Man behöfde emellan dem båda en förmedlande organ, genom hvilken man kunde erhålla en viss bestämd pneumatisk verkan och samla de afsöndrade ämnena. Detta lyckades genom användande af följande enkla och lättskötta apparat. Den består af en halfsfer af glas försedd med tre tubulaturer, en på hvardera sidan och en i midten. Den senare som är störst är försedd med en manometer, de båda andra med hvar sin kran, af hvilka den ena sätter den sjuke i förbindelse med den apparat, hvarmed vi nu sysselsätta oss, och den andra sätter apparaten i förbindelse med centralrecipienten. Manometern består af ett glasrör, som inuti slutas af ett kautschukspäron. Den öfre ändan af röret är öppen, den undre (och följaktligen äfven päronet) är innesluten i en glasballong. Vid vanlig pression är hela denna manometer uppfylld med qvicksilfver, men då kommunikationen öppnas mellan centralrecipienten och glasballongen förtunnas luften i den senare, och i den mån som detta sker utvidgar sig kautschukspäronet under inflytande af den yttre luftens tryckning och qvicksilfret faller i röret, hvilket har en graderad skala. Tjockleken af kautschukspäronets väggar tillåter detsamma att uthärda en tryckning af trefjerdedels atmosfer. Man finner att denna lilla apparat tillåter, att man i hvilket ögonblick som helst kan erhålla den luftförtunning man önskar. Antyder manometern att luften ej är tillräckligt tunn behöfver man blott att öppna den kran som förbinder glashaltsferen med centralreservoiren. Å andra sidan sugas till denna glaskula de ämnen som afsöndras ur den sjukes sår för hvars tjenst apparaten är afsedd, och det genomskinliga glaset tillåter att se och bedöma beskaffenheten och mängden af dessa ämnen. På detta sätt uppnås det dubbla målet och man kan bereda en hel sjuksal fördelarne af luftafstängningsmetoden utan att behöfva mera än en centralapparat, ett rör som går utefter hela salen och så många glashalfsferer samt utgreningsrör som det finnes sjuksängar i salen.