stadsfullmäktige, så skulle s-n taga trasikstyrelsen och det ganska snart. Han påstod att nämnde styrelse vidtagit en åtgärd, som icke på lindrigare sätt kunde bestraffas. Och denna åtgärd bestod deri, att trafikstyrelsen afslutat en särskild öfverenskommelse med KöpingHult-banans direktion, enligt hvilken en betydlig fraktnedsättning blefve beviljad för jernoch trävaror till Göteborg samt för stenkol och cokes som fraktades från Göteborg, allt såvida dessa artiklar äfven forslades på Köping-Hultbanan. Vidare ville nämnde interlokutör icke meddela den gången, men han sade att saken snart skulle göras till föremål för offentlig diskussion. Det var således icke precist någon öfverraskning för mig, då hr J. von Koch, egare af det engelska garfveriet härstädes, hvilket drifves under firma Hale Levin J. v. Koch, hos stadsfullmäktige häromdagen väckte en motion att nämnde myndighet borde nedsätta en komite, bestående af trenne medlemmar af Stockholms börs, hvilka skulle erhålla uppdrag, dels att inhemta fullständiga upplysningar huru rätta förhållandet är med den ofvan omförmälda öfverenskommelsen mellan trafikstyrelsen och Köping-Hultbolaget och dels att afgifva förslag till rättelser i de missförhållanden som af samma öfveronskommelse uppstå. Af ofvan omtalta motion, som är hållen i en ytterst bitter ton mot trafikstyrelsen, framgår oförtydbart, att hufvudstadens jernoch trävaruexportörer blifvit högeligen uppretade och att hufvudstadens handelsintresse anser sig hotadt genom trafikstyrelsens åtgärd. Men märkligt är dock att de egentliga målsmännen för dessa exportörer och detta intresse icke sjelfva tagit initiativet, utan öfverlåtit det till hr v. Koch, fastän flera ledamöter af Stockholms börs fungera såsom stadsfullmäktige. Det är obestridligt att numera kommer största delen af de jernoch trävaror, som produceras inom Köping-Hult och Nora-Ervalla jernvägarnes rayon, att gå till Göteborg i stället för till Stockholm, hvilket förr var vanligt, ätvensom att konsumenterna af stenkol och cokes inom Nerikes och Westmanlands bergslagar skola taga dessa artiklar ifrån Göteborg. Men denna förändring är en naturlig följd af Vestra stambanans tillkomst, dernäst af Göteborgs för exportörer just af förutnämnda varor vida gynnsammare läge än hufvudstadens och vidare deraf att Göteborgs affärsmän obestridligen disponera större kapitaler än hufvudstadens. För dess jernhandel är det en oersättlig förlust alt de gamla handelshusen Schön C:o och Tottie Arfvedson alldeles upphört med och A. W. Frestadius, till följd af dess gamle chefs död, inskränkt sin förlagsrörelse för bruksdriften. Af alla dessa skäl är det påtagligt att älven om jernvägsfrakten mellan Hallsberg (som här kan tagas till utgångspunkt) och Stockholm skulle sättas lika lågt som nu blifvit förhållandet mellan Hallsberg-Göteborg, så skola i alla fall de jernoch trävaror från Nerike och Westmanland, som kunna forslas på jernväg och äro afsedda för export till Frankrike, Pyreneiska halfön, England, Medelhafsoch de transatlantiska hamnarne, gå till Göteborg, hvars hamn nästan hela året är öppen för segelfarten och derifrän såväl frakt som assuranspremier äro billigare än ifrån hufvudstaden hvars hamn flera månader af året vanligen är stängd. Det förekommer mig således att hr v. Koch förbisett flera vigtiga förhållanden, och att honom bibringats den oriktiga föreställningen, att om den af trafikstyrelsen beviljade fraktnedsättningen för jernoch trävaror som gå vesterut från Hallsberg äfven kom samma effekter till godo vid transport österut från Hallsberg, så skulle hufvudstadens handelsintresse vara tillgodosett och betryggadt emot en farlig konkurrent. Men deri ligger det stora misstaget från hr Kochs sida. Nämnde artiklar skulle i alla fall numera bana sig väg till Göteborg, dels på grund af etadens läge, och dels emedan dess affärsmän kunna erbjuda säljarne bättre fördelar än hufvudstalens. Dertill kommer ytterligare en ny och sanska vigtig omständighet. Tillgången på räkol minskas och priset på denna vara stiser nästan årligen äfven inom Nerikes vidsträckta bergslag. Om, såsom sannolikt är, erntillverkningen ökas der, så kan och måste stenkol och cokes anlitas. Dessa brännmatesalar arhällag till iaka ahaäfoaljot hillfioara