alla hänseenden vill söka gå hand i hand. AZungn — Ilvarjehanda. En försistningshistoria. I Minchen har nyligen en hemsk händelse tilldragit sig, som i staden väckt den obehagligaste sensation. Saken handlar om ett mord begånget å en ung, förnäm dam af en qvinna i hennes egen samhällsställning och en kärlekshandel saknas naturligtvis ej i denna uppskakande dram. Den mördade, en grefvinna ChorinskyLedske, lefde redan ett år tillbaka skild från sin man, hvilken vistades i Wien. Grefvinnan har förut varit sångerska och uppträdde år 1863 i London, hvarest hon gjorde bekantskap och ingick äktenskap med grefve Chorinsky-Ledske, hvilken då tjenade i påfliga armeen. D. 19 sistl. Nov. ankom till Mänchen med morgontåget från Wien en ung, skön qvinna och tog iu i ett al stadens förvämsta hoteller. Hon sade sig vara en baronessa v. V. från Wien, hvilken äfven lefde skild från sin man och formorade eller förnyade snart en intimare bekantskap med den olyckliga grefvinnan. Ett par dagar efter ankomsten till Miiochen lät baronessan portieren i det hotell der hon bodde köpa tvenne biljetter t:ll teatern och bringa dem till grefvinnan Chorinsky, hos hvilken hon ville aflägga ett besök. Då biljetterna aflemnades befann baronessan sig redan hos grefvinnan, med hvilken hon satt tillsammans vid aftonbordet. Grefvinnan bad sin värdinna hemta en droska, hvilken skulle föra de unga damerna till teatern, men då den gamla frun efter en stund kom tillbaka, fann hon grefvinnans dörr låst och då hon intet ljud hörde inifrån, antog hon att damerna funnit väntan på droskan för lång och till fots förfogat sig till teatern. Under den korta stund värdinnan varit borta, hade grefvinnan emellertid slu:at sina dagar och läkareundersökningen gifver vid handen att hon förlorat lifvet medelst intagande af bläsyra. Baronessan V. hade återvändt till sitt hotell i en mycket upprörd sinnesstämning och straxt derpå afrest. Undersökningar om mordet blefvo genast företagna och man fann då, att orsaken till mordets föröfvande ej varit att komma i tillfälle att stjäla. Wiener-polisen sattes ofördröjligen i rörelse och detta ledde derhän, att d. 27 Nov. såväl den mördades man som ock den unga dam, å hvilken misstankarne för mordet fallit, befunno sig i fängsligt förvar. Det visade sig att baronessan uppträdt i Mänchen under falskt namn, hon heter nemligen icke Vay utan Julie Eyermany, och är dotter till en ansedd ungersk egendomsegare. Då den polistjensteman, ssm fått order att arrestera baronessan, inträdde i hennes bostad, blef hon synbart förskräckt och råkade i sådant bryderi, att hon icke redigt kunde besvara de enklaste frågor. Så småningom sökte hon dock återvinna fattningen, och då hon hörde att det var fråga om en arrestering, svarade hon ganska lugnt att hon vore fullkomligt oskyldig och följde kommissarien utan ringaste oro. Den mördades make, en ung man om 30 år, är underlöjtn. vid 12:te infanteriregsmentet erkehertig Wilhelm och af en mycket ansedd familj. Att man så raskt leddes på rätta spåren kan man tacka en grefve Cherinskys vän för. Denne senare sändes, märkvärdigt nog, tvenne dagar efter mordet at grefven sjelf — hvaraf man skulle kunna sluta till att deane ej haft vetskap om mordgerningen eller åtminstone varit okunnig om när densam ma skulle verkställas — till Mänchen för att efterhöra huru grefvinnan befann sig. IIrägavarande sändebud ankom till grefvinnans bostad blott ett par timmar efter det mordet skett och återvände straxt till Wien för att meddela utgången af resan. De sålunda vunna upplysningarne var det som gaf anledning till baronessans häktande. Man har erfarit, att grefvinnan, troligen dertill uppmanad af baronessan, gått, under den senares besök hos henne, in till sin värdinna för att få låna en teaterkikare och antager att mörderskan begagnat sig af denna omständighet för att hälla giftet i baronessans thå, helst thekannan försvann med baronessan och sedormera återfunnits bland en del saker, som hon gilvit en tjenarinna att förvara. Giftet mästo ha verkat ögonblickligt. I ett ram, som låg näst intill grefvinnans och til! hvilket från hennes rum en tillläst dörr ledde, bodde en arkitekt som satt och läste vid tiden för mordgerningens föröfvande, men hvilken ej hört det minsta buller eller nödrop, utan endast att dörren till grefvinnans rum häftigt blifvit igenslagen. Grefvinnan har antagligen redan varit död, då baronessan aflägsnade sig, ty hennes läge i soffan antydde, att hon af någon annan blifvit ditlaga Grefvinnan beklagade sig ofta under sitt uppehåll i Mänchen öfver sin man, men orsaken till det från hvarandra skilda lif de förde, lär lika mycket ha varit att söka hos henne som hos honom. Förutan en miniatyrbild i en medeljong. som grefvon vid häktningstillfället bar, fann man äfven hos honom tvenne fotografior af baronessan, hvaraf man kan sluta till att en förbindelse dem emellan egde rum. Närmare upplysningar i denna ruskiga historia saknas ännu, men torde inom kort komma i dagen. Baronessan förnekar på det bestämdaste, trots den mördades värdinnas vittnesmål, att vara skyldig till den mot henne riktada anklagelsen, åberopar någon tillfällig likhet med en annan person och visar i öfrigt ett högst märkvärdigt lugn. En örn som sliter en hund. Nya Dagl. Alleh. berättar följande i sitt slag egendomliga och sällsynta händelse som Söndagen d. 1 d:s tilldrog sig vid en landtgård å Wermdön, i närheten af Stockholm, Då egendomsegaron jemte sin fru hade satt sig upp i en släde för att aflägga ett besök hos några anförvandter, som bodde omkring 13 mil från stället, medtogs en liten knähund af blandad King-Charlesrace och giäaktig till färgen. Då de kommit ett stenkast från sitt hem, började hunden gnälla och frysa samt visade tecken att vilja ur åkdonet för att springa hem igen. Hans oaskan villfors och man körde vidare, men knappt hade man kommit ytterligare ett par stenkast, förrän man hörde hunden jämmerligt skrika. Mannen kastade sig ur slädan för