Göteborg d. 7 December 1867 Nya uppfinningar. En rysk överstelöjtnant Weyde har uppfunnit en apparat för att belysa föremål under vattnet. Den lärer vara billig och, enligt experimenter anställda vid Kronstadt, sätta dem, som äro ombord å ett krigsskepp, i stånd att upptäcka, om det finnes minor eller torpodos i farvattnet. En nådan uppfinning bör väl äfven kunna betydligt underlätta upptäckande af sjunkna skeppsvrak. En dansk, hr Anton Smidth, har nyligen anställt försök med en uppfinning, som skall blifva af stor vigt, ifall den, såsom den tyckes lofva, blir praktiskt utförbar. Den går ut på att hålla vatten, hvari lefvande fisk förvaras, så friskt att fisken deraf icke tager skada. En följd af denna uppfinning vore, att lefvande fisk skulle kunna transporteras långa vägar för att sedan först då den skall läggas i grytan dödas. Fiskar, som sistl. Söndag på middagen insläpptes iförvaringscisternen till ett antal af flera hundrade, voro ännu i Måndags på e. m. lika krya som om de aldrig mistat sin frihet i hafvet. Hr Smidth har fått patent på sin uppfinning bl. a. i Frankrike, och det torde icke dröja länge innan kejsar Napoleon vid sin taffel kan äta rödspottor, lika friska, feta och delikata, som då de fångades vid Frederikshavn. En sorglig skildring. Från Skelletteå meddelas under d. 20 Nov. af ordföranderne i nödhjelpskomitterna inom Löfånger följande skildring af en af dem företagen resa genom socknen: Ingenstädes funno vi rent bröd, utan bestod det öfverallt af hackad och förmalen halm, laf eller furubark, lycklig skattade sig den, som haft en smula mjöl att blanda deri; på några ställen fanns gröt, kokad af granlaf, äfvensom af den frusna, omogna säden, och det var gräsligast af allt för dess motbjudande utseende och vidriga stank, som uppfyllde hela rummet, och endast den yttersta hunger kan drifva menniskan att förtära sådan föda. Barnen befunnos mängenstädes genom den osunda födan afmagrade och bleka samt med slapp blick, föräldrarne af svält oförmögna till arbete, då intet annat under månader förtärts än ofvannämnda nodbrödsamnen, och ingen baft att hjely den andre något bättre — Ofta hörde vi de orden: Ack, den som blott haft en smula mjöl att blanda i brödet eller lafgröten, då vore ingen noön. Härmed är ej sagdt att nöden skulle vara större här än i andra socknar häromkring, förhållandet borde vara tvärtom, enär denna alltid utmärkt sig framför andra för sparsamhet eller idoghet. Ett annat nedslående bidrag till nödens historia i Norrland är följande, som d. 22 Nov. omtalas från Umeå: För ett par dagar sedan stod vid härvarande rådhusrätt en person tilltalad för stöld af ett par stöflor, en gammal rock och en ylleduk. På domarens fråga, om orsaken till brottet, svarade den tilltalade, att han begått stölden för att blifva bortfödd4 nägon tid. Det stulna uppskattades emellertid icke till högre värde än (1 rdr, hvarföre den tilltalade dömdes endast lör snatteri, och då han af rättens ordförande underrättades att han finge vara på fri fot så länge, affågsnade sig den tilltalade synbarligen missnöjd med utgången af målet, som mot beräkning icke förde honom till fria husrum och underhåll. Intet nytt under solen! En insändare till Warbergstidningen frånkänner den i Malmö nyinrättade romerska badanstalten att vara den första i sitt slag som kommit till stånd här i landet. Dylika bad ha nemligen redan tvenne somrar serverats vid nya badinrättningen i Warberg. — Samme insändare fråntager äfven iden i den af norske löjtn. Dahlen nyligen uppfunna s. k. fältkittel all originalitet. Den lär endast vara ett uppkok på en gammal i praktiken länge känd metod att inbädda ett kärl, hvars innehåll blifvit i kokning försatt, i något icke värmeledande ämne, t. ex. hö, hvarigenom kokningsprocessen underlättas och den sålunda åstadkomna maten blifver synnerligt kraftig och välsmakande. Insändaren yttrar sig bl. a. sålunda: Vi tvifla visst icke på, att denna uppfinning, som med nyhetens hela glans gjort så stort uppseende vid verldsexpositionen i Paris d. å, verkligen är gjord af den man, hvars namn den bär; men påstå blott, att den icke är ny, enär på detta sätt mången familj här på orten kokat sin gröt, sina ärter och sin buljong i åtminstone 18 år. Den som skrifver dessa rader har både för 12 å 15 år sedan och äfven nu nyligen här i orten ätit den smakligaste gryngröt, det läckraste kött, sålunda kokadt. Skillnaden är blott den, att man här på orten vanligen i stället för nöthår begagnar ett för värmen oledande ämno. som är vida lättare att anskaffa, nemligen hö. Vi hafva alltid förundrat oss öfver, att denna vedoch tidbesparande kokmetod ej allmännare användes än som sker, men likväl trott, att den annorstädes som här var allmänt bekant. Här lärde man den för 18 å 20 år sedan af allmänna tidningarne, som då gjorde en större affär af den än nu, Ett egendomligt ur. Ett från en löjtnant Boye i Skåne stulet spindelur efterlyses i landshöfdingeembetets kungörelser och beskrifves på följande sätt: A bottens baksida, öfverallt cicelerad, ses nederst en med tre portar försedd mur på hvilken stär mellan 2 pelare en trappa med sju afrundade afsatser, öfver hvilken är en femuddig med bokstafven G inuti tecknad stjerna; öfverst moln, sol, måne, alltseende öga, snöre med valknutar och tofsar, en nedåt pekande hand m. m.; till höger och venster i bandrosor hängande byggmästare-attributer, alltsammans emaljeradt i flera färger. Taflan, som har hvit emaljhotten. företer. i ställat för Fffror. i fint tecknad mål.