en icke kunnat fö förhållandena digt föreburit a i vägen för lertid har oms ige, kand. Ph med att någ cuuac Iöten Jktrar 818 na v neka att missnöje med bes nin platsen äro rådande, men de ha kommunalförfattningen lade hin ändring i dessa törhållanden. der en af de lagkloke inom lipsson, som nu kommit under kunde göras till förmån 1ö bindre bemedlad inom stadsfullmäktige väck: ivrslag om att dc mildare principer, som 1792 4. Hrordning om ir drifning af kronoutskylder innehaller, skulle jemvi vid indrifningen af kommunalutskylder tillämpa Ehuru detta förslag blott är en halfmessyr, så bi dock allmänheten vara tacksam för dess väckand enär det ådagalägger att något afseendo fästes vid d uttalanden som vid föregående möten egt rum. Hr Blomstrand: Sedan motionen blifvit hos stad: fullmäktige väckt är det deras skyldighet att remi! tera densamma till utredning. Visar det sig genor denna att ärendet, churu af vigt, ej kan såsom lag stridigt till pröfning upptagas, då må det tillbaka visas, men ej på förhand. Må man emellertid förs utse den person åt hvilket det uppdrages att fram ställa motionen. Det ligger i dennes skön att fram ställa den sådan han vill och kan göra det. Hr Hedlund: Eburu man kan ega latitud i for muloringen af förslaget, så går det dock ut på at rubba de lagliga grunderna för rösträtten. Afrådd derföre att våcka motionen, så vida man ej vill h: den tillbakavisad. Hr Ordf. Det är blott fråga om att åstadkomm: en utredning augående rösträtten, så som det reda: skett i Stockholm. Hr Almen. Enligt 36 i kommunalförordninger är en hvar stadsfullmäktig berättigad att väcka för. slag i allmänna frågor. Frågan om rösträtten är en a de vigtigaste, och då måtte väl här liksom i Stockholm ett så angeläget förslag kunna väckas (Bravo!) Inledningen till punkten 2 antogs deretter af mötet. Ordf. föreslog att mötet skulle åt prof. E. v. Schoultz uppdraga att hos stadstullm. väcka motionen. betta antogs. Hr v. Schoulla ansåg det som sin pligt att åtag. sig det lemnade vigtiga och hedrande uppdraget, men onskade att man fäste uppmärksamhet vid formuleringen af detsamma. Tal. erinrade om de långvariga och samvetsgranna öfverlaggningar som inom stadsfullmäktige egt rom i afseende på lindring af kommunalskatterna. Å ena sidan ansåg man att förordningens SS 58 och 59 medgålve en sådan rätt, å den andra aw denna rätt ej funnes till. Sjelf hade al. tillbört den förra sidan — minoriteten. Han vidhöll ännu sin åsigt. Eu önskningsmål vore att lindring kunde beredas på samma sätt som i Köpenbamn sker. Att fördjupa sig i undersökningar om den progressiva beskattningen vore ej här skäl. Val är det sagdt, att om visza få lindring, så måste andra erhålla förhöjning, men tal. underkastade sig, ohuru han finner sin nuvarande skatt kännbar, gerna en sådan forhöjuing om han visste att den pålades a! redbara män, till hvilkas val han bidragit. Ty rättvisan och klokheten fordra att de mindre bemedlade erhålla lin iring. (Bravo!) Hr Ordf. erinrade om att man borde taga sjelfva förslaget i ofverrägande. Hr Ålmn. Man har sagt att skattelindring för de mindre bemedlade skulle vara oriktig, derföre att de förmögnare derigenom skulle få förhöjning i skattebeloppet; men denua åsigt ansåg tal. oriktig. Stadsfullmäktige sjelfva ha afvikit från ett dylik betraktelsesätt, då de under de första åren at sin tillvaro medgåfvo och förordade en sådan lindring. Det har således till en del varit de obotfärdigas förhinder som gjort att man ej vidare ansett sig kunna medgilva någon lindring (Bravo !). Hr Hedlund ville upplysa att efter den tid som hr Almen åsyftade hade till följe af representationsförändringen kommunalförordningen antagit egenskap af civillag, hvarföre det erfordrades såväl riksdagens som regeringens bitall till dess förändrande. Stadsfullmäktige hade således ej såsom förut kunnat begära regeringens bifall till lindring för mindre bemedlade. Tal. trodde ej att orden: De obotfärdigas förhinder här vore tillämpliga. Detta ärende hade mycket tyngt på studsfullmäktige som ej kunnat finna huru de bäst skulle lösa frågan. Bland förslagen vore tal. mest böjd för det som förordade att, i likhet med hvad förhållandet är i Köpenhamn, en komit al förtroendemän tillsättes, hvilken skulle bestämma nedsättningarne för dem som deraf vore i behof. Tal. trodde ej att nuvarande lagar skulle göra en sådan utväg omöjlig. Hr Blomstrand gladde sig åt att den åsigt han alltid här kämpat för, nu erkändes af en dess motståudare: sanningen gör sig alltid gällande. Der finnes många skäl att taga detta förslag i betraktande — ett af skälen vore att det så länge varit gällande i våra grannländer. Tal. gjorde derefter en högst intressant framställning af beskattningsförhällendena i Köpenhamn och sökte visa huru man i alla möjliga afseenden vid dessa rädfragade billigheten. Tal. frågade till slut om det ej vore nådigt att i något afseende taga sädane exempel i betraktando. IIr AÅlmön vidblef att om stadsfullmäktige ej vilja aga initiativet i denna sak, så hade de de obotfärlidigas förhinder. Stadsfullmäktige äro de som i sålana fall böra vända ag till regeringen. Hr Hedlund förnekade sig erkänna de satser i ässcende på kommunalbeskattningen som hr Blomtrond försäktat. Dessa gingo ut på att en nämnd kulle helt och hållet beskatta samhället. Deraf kunle hända, såsom det händt förut, att tvenne personer om stå i samma kategori blifva beskattaade, dem ene ned 7, den andre mnd 400 rår om året. Om man dår i Sverige skulle göra ett så stort belopp som 600 dr om året skattefritt, så bli följden att en stor lel af befolkningen blefve ös i kommunalt afeende. — Hvad hr A måns se ywranden vidkom, å skilde det sig från hans i erutinnan, att jet senare ställde strdsful! ende på de botsärdiga förhinder på n på framtiden. Hr Blomstrand anmärkir han ej föreslagit et ett så stort belopp som 60 skulle bli skatteritt; men äfven om så vore, su 12 ej, såsom hr Iledlund trott, någon bli beröfv munal rösträtt ör det. Vid den skattelindr.ng som här egde rum 864 och 65 afdrogs från 900 rdr icke mindre än 600 lIr. Vid diskussionen om denna sak upplyste just r Oscar Dickson, som framstä.lt förslaget, att befri— —— — — se från kommunalskatt icke medför förlust af komunala rättigheter. Hur skulle det då gå i städer er ingen kommunalskatt finnes? En sådan stad liger ej många mil ifrån oss. Hr Hedlund meddelade att han talat om förhål1 ndena jemförda med de danska. ; Hr Ordf. erinrade om att i Danmark ingen beUning finnes. 1 Hr Almn: Ingen annan är, enl. 10 i kommu? 4 lörordn., utesluten från rösträtt, än den som häf-.