ket senare land naturligtvis helst skulle vilja uppträda på konferensen såsom politisk förmyndare för hela Tyskland eller åtminstone största delen deraf. Köln, Zeit. anmärker: ÅFastän Hessen har rätt härtill, skulle dock den missbelåtenhet, som det framkallat i Tyskland genom begagnandet af denna rätt, närmast kunna föranloda en ny vidare utbredning af Nordförbundet. Detta är dock väl skarpt, och preussarne torde mera betänka riktigheten af satsen, att man bör köra sakta i backarne. För Preussen ett sådant regimente i Tyskland, måste det till slut väcka allmän uppmärksamhet. Frankrikes igula bok innehåller 90 aktstychen rörande Italien. Det första är dateradt d. 19 Febr. 1867. Nästan alla antyda revolutionära stämplingar mot Kyrkostaten samt anföra samtalen mellan franske gesandten i Florens, Malaret, och italienske premierministern Ratazzi, ur hvilka framgår Frankrikes fasta beslut att omintetgöra det garibaldiska företaget. Malaret förklarar, att Frankrike är fast beslutet att å sin sida upprätthålla Septemberfördraget. En depesch från franske utrikesministern Moustier af d. 21 Juli visar, att den franske ministern är förvånad och orolig öfver Ratazzis lugn i hänryn till Garibaldis planer. En depesch från Malaret af d. 15 Okt. uttalar sig i denna riktning: Ratazzi synes mycket orolig, han tyckes frukta att ej längre kunna vara herre öfver situationen; men han ger alltjemt samma försäkringar. En depesch från Moustier af d. 18 Okt. säger, att han förklarat Nigra, att om Italien ej är i stånd att skydda den heliga stolen, så skall Frankrike göra det; Nigra har sökt framhålla betänkligheterna vid en fransk inblandning och förklarar derpå, att Italien skulle antaga en kongress mellan de europeiska makterna, för att definitivt lösa romerska frågan. Depescher från Rom af d. 8 Nov. meddela, att romerska regeringen vill utöfva nåd mot de gripna garibaldisterna. I afseende på de turkiska angelägenheterna fordra de i gula boken offentliggjorda noterna materiela reformers införande i Turkiet. Den sista franska noten, ej från franske gesandten i Konstantinopel, Bour6e, är daterad d. 6 Nov.; den säger, att det lifliga intryck, som de turkiska ministrarne rört vid förklaringen angående Kreta, böriar lägga sig, och man begynnar inse, att Frankrikes åstundan är följden af de förutgångna händelserna. KAlldenstund densammas tillbakavisande skulle tvinga oss att lösgöra oss från vårt ansvar, så vet likväl Porten, att vi, om hon än icke kan begära vår förut tillbakavisade medverkan, likväl icke hysa den afsigten att öka svårigheterna i hennes ställning. Boure bekräftar senare, att Porten fortsätter reformerna i rättsväsendet, förvaltningen och folkundervisningen. Det påstås nu med bestämdhet, att Seinepretekten Haussmann kommer att afgå från sin plats och ersättas af prefekten i Rouen, Man vill göra en eftergift för Paris. Krigsministern organiserar telegraftjenst för armåen i fält. I Paris är under bildning ett sällskap med det egendomliga namnet Tretton, hvars ändamål är att genom exemplets makt utrota de religiösa och andra fördomar, hvilka öfverflytta sina orimligheter från generation till generation. Sällskapets sammanträden äro helt enkelt banketter, å hvilka tretton personer slå sig lösa om Fredagarne (fastedagar) och äta kött (i stället för den brukliga fisken). Innan de sätta sig till bords, vända de stolen om på ett at benen, lägga knitvarne i kors och slå omkull saltkaren. Sällskapet antager korresponderande medlemmar och beviljar denna titel åt en hvar, som är beryktad för att ha hvad man kallar ondt öga. Detta är dock den minst allvarsamma sidan af sällskapets ändamål, hvilket är egentligen ett krig mot alla fördomar. I England ha en mängd storartade demonstrationer egt rum i anledning af de i Manchester till döden dömda feniernas nu utförda afrättning Denna försiggick i lördags, utan att man gjorde något försök att förhindra den. Lugnet har sedan dess ej blifvit stördt, med undantag af i Birmingham, hvarest slagsmål ständigt förefalla mellan de engelska och de irländska arbetarne. Staden är delad i tvenne läger, det ena för, det andra omot fenierna. När det ena partiet håller möte, öfverfalles det under förhandlingarne af det andra partiet. I Belfast har ett upplopp egt rum i anledning af den dyra tiden. De utomordentliga åtgärder, som den engelska regeringen vidtagit, tyckas hafva förskonat England från blodiga uppträden; men rörelsen kan i hvad ögonblick som helst åter bryta ut på nytt. Sjelfva den at regeringen utvecklade kraft vittnar om, att farhågorna ej varit ogrundade; man var efter hvad som skett beredd på det värsta. Ivilken utsträckning engelska regeringen gitvit åt sina försigtighetsmått, synes af följande —