intet annat, än utsträckningen af dess gränser, siffran af dess folkmängd eller den lycka, hvarom taxeringslängder bära vittne? Allt detta nedsjunker till den underordnade betydelsen af medel, ifall en nations verkliga lif är en andlig utveckling. En konung, hvilken så som Carl XII handlade och lefde enligt svenska folkets eget ädla lynne, kunde icke blott räkna på dess uppoffrande deltagande, utan måste älven bringa till rikare utbildning de egenskaper, af hvilka detsamma mest sig berömmer: gudsfruktan, ädelmod, tapperhet och ett af medoch motgång oberoende sinne. Under kriget hade konungamakten i Sverige utvecklat sig till ett envälde, som i Carl XII äfven nådde sin högsta spets. Efter hans fall inträffade en reaktion, i det konungamakten blef en blott skugga och adeln åter sökte att höja hufvudet, under det inre partistrider gjorde riksdagarne till allt annat än nyttiga församlingar för folket. Hr Tengbergs teckning af frihetstiden är ej bland de ljusaste. Han synes vilja upptaga Geijers handske, för att bekämpa den Fryxellska meningen om denna tid. Den stora allmänheten skall med intresse följa historieskrifvarnes redande af dessa tiders förhållanden, för att med dem till förutsättning kunna någorlunda oväldigt bedöma Gustaf III:s uppträdande på den politiska skådebanan. Hr Tengbergs här anmälda skrift är ett ej ovigtigt bidrag och särskilt framhålla vi dess tilltalande stil och den värme, utan ensidig partiskhet, hvarmed han söker freda Carl XII:s minne. Vi rekommendera arbetet såsom på samma gång lärorikt och fängslande. Anekdoter såsom bidrag till Guldmakeriets Historia, at C. J. L. Almqvist. Stockholm, Oscar L. Lamm. En rätt kuriös bok denna, hvilken ej ens Almqvists namn på titelbladet kunnat förskaffa ett varmare emottagande å allmänhetens sida. Vi veta knappast, ur hvilken synpunkt vi skola betrakta arbetet, för att om möjligt kunna egna det ett icke alltför oblidt bedömande. Skall det vara en sammanfattning af från en del håll hopsamlade historiska anekdoter öfver alkemister eller mera guldmakare, så slår bisarrerierna läsaren alltför bjert i ögonen. Anekdoterna äro för otilllörlitliga och i öfrigt utan talang berättade. Deremot förefaller det snarare som om förf. sjelf vurmat öfver tanken att det kanske ej skulle vara så alldeles omöjligt att göra guld, och att han derför lagt sig på att studera denna sak; men först velat taga den historiskt, för att skaffa sig bevis, under det hans förståndigare sentiment ibland upprest sig deremot, så att vurmen och förståndet kommit i dispyt med hvarandra, hvaraf följden blifvit, att svärmaren velat genom denna anckdotafhandling bevisa möjligheten af guldmakeriets sanning. Boken synos oss på denna grund vara ett slags tankeexperiment, men ett virrigt och bisarrt sådant, och erhåller kanske sitt mesta intresse af att vara nedskrifven at den såsom sjelf ett psykologiskt fenomen betraktade olycklige försattaren, en gång betraktad som ett universalgeni. Grunddragen af Svenska Vitterhetens Hitloria. Akademiska föreläsningar af Bernhard Elis Malmström. Tredje delen. Örebro, N. M. Lindh. Den nu utkomna nya delen af B. E. Malmströms samlade skrifter utgör tredje delen af hans omfattande verk öfver Svenska Vitterhetens Historia. Det mesta at den digra volymen berör Leopold, hans verk och verksamhet. Denna teckning är af stort intresse och ger läsaren en klar och god uppfattning af vårt lands litterära förhållanden vid den tiden. Det är snarast ett slags historisk roman, dock utan något fantasiens element, så lugnt och jemnt, nästan episkt, fortlöper skildringen, utan att trötta, men ofta värmande. Efter Leopold tecknar förf. Rosenstein och Adlerbeth, men jemförelsevis kort, den senare nästan flyktigt, troligen för att desto förr komma till Carl Aug. Ehrensvärds mera intressanta personlighet. Att Bernhard Elis Malmström, sjelt den formrenaste skald Sverige egt och sträng sjeltkritiker, högt skattar Ehrensvärd med hans skarpa blick sör det sköna och rena, är naturligt. Men Atterboms teckning af E. fanns redan och var så mästerligt utförd, att Malmström till sist hänvisar till denna samma, hvilken genom sin djupa uppfattning och sin sköna form troligen för alla tider kommer att blifva oskiljaktig från den ofta gåtlika, alltid kärnfulla urskriften. Jorden före Syndaslolen at Louis Figuier. Ökversatt och tillökad af Carl Hartman. Stockholm, Em. Giron. Detta verk som vunnit stor utbredning i alla länder och öfverflyttats på de civiliserade folkens olika språk, börjar nu ändtligen at, återgifvet af en bepröfvadt god hand, i en vacker utstyrsel öfverflyttas äfven till vårt språk. Vi äro förläggaren tacksamma, derför att han skridit till detta företag, genom hvilket vi heppas. att många orediga och vrängda