gåghniosä. T)JÖHIAIH164 —2 vindpnst är tillräcklig för att resa den våg, som skall sätta Germaniens herrskarckrona på huset IIOhenzollerns chefs hufvud. Förf. försikrar, att Frankrike hvarken kan eller skall hindra Tyskland från att ena sig. Det demokratiska Frankrike kan omöjligen förstöra i Tyskland hvad det skapat i Italien: nationaliteten. Endast fåfängan kan vilja Frankrikes inblandning i Tysklands inre angelägenheter, hvars följder skulle vara: Tysklands resning som en man, hvilken svårligen skulle komma att sakna Rysslands understöd, och påfvedömets öfverlemnande åt den garibaldiska demagogien, för alt köpa en regerings neutralitet, hvars bistånd i handling visserligen alltid skulle kunna vara af ringa nytta för oss, men hvars fientlighet skulle neutralisera en del af våra, d. v. 8 Frankrikes krafter. Man bör ej heller tro, att i ett krig mellan Frankrike och den tyska enhetsstaten tio vunna slagtningar skulle vara afgörande, emedan hvarje fredsfördrag, som följde på dem, ej skulle vara någonting annat än ett vapenstillestånd, för att kunna samla nya krafter. Författaren förordar på den grund att man skall lägga bort all retniog, som kan föranleda en schism mellan Frankrike och Tyskland, hvilken för öfrigt, menar han, intetdera folket på båda sidor om Rhen önskar. Afett förbund eller hjertlig öfverensstämmelse meltan Frankrike, Tyskland och England skulle endast de bästa följder kunna inträda för hela verlden. Men förverkligandet häraf beror af trenne vilkor: För det första måste Septemberkonventionen eller den öfverenskommelse, som skall ersätta den, strängt genomföras, så att den hel. fadren förblir alldeles oberoende, hvilket är nödvändigt för uppfyllande at hans hederspligt. För det andra att Frankrike, tillfredsstäldt i det inre, icke traktar efter att genom sysselsättning utåt afleda uppmärksamheten från inre ohelsa. Slutligen, att Europa af lika mening med Frankrike samtycker till kongressen, ur hvars rådslag en allmän afväpning skall framgå. Hvad Frankrikes inre reformer angår, så ser förf. den enda utsigten för Napoleon III:s dynasti i ett liberalt och fullständigt genomförande af de i det kejserl. brefvet af d. 19 Jan. framställda id6er, och vi äro helt säkert de sista, som skulle vilja häri motsäga honom. Dock torde någon genomgripande systemförändring, broschyren till trots, ej vara att vänta, åtminstone med det snaraste. Det nyss timade ministerskittet kommer åtminstone, enligt all sannolikhet, icke att medföra någon väsentltg förändring i den franska regeringens politik. Magnes öfvertagande af finansportföljen tyckes isynnerhet vara föranledt af hänsyn för RouherÄs vacklande helsa, hvilka gjorde det nödvändigt att befria honom från den dubbla börda, som statsoch finansministeriet lade på hans skuldror. Man tror, att ett nytt statslån om 400 mill. fres skall bli afslutadt under Magnes bestyrelse. Pinard, den nye inrikesministern efter Lavalette, är mindre bekant än Magne och har aldrig spelat någon framstående roll i det politiska lifvet. Etter en lysande juridisk Jetnadsbana har han senast varit anställd som generalprokurator i Douai. Han har rykte för sig att vara mycket vältalig och lutar i sina åsigter något till de katolska intressena, hvilket kanske medverkat till hans utnämning i närvarande stund. Rysslands press synes nu vilja inleda en agitation mot regeringens anslutning till Preussen, likasom tyska pressen ilrigt angriper det ryska kabinettet för dess hållning i Östersjöprovinserna, der det söker undanrödja det tyska språket. Den nationelt-ryska Moskwa Tidning varnar sin regering mot att bryta med Frankrike och förena sig med Preussen, emedan hvarje agitation mot Frankrike f. n. skulle vara oändamålsenlig och endast gagna Preussen, till mehn för Rysslands väsentligaste intressen. Bladet önskar derför, att Ryssland skall upprätthålla det vänskapliga förhållandet till Frankrike, utan att dock derför sluta formlig allians med denna makt. Från Polen skrifves till Augsb. allg. Zeit. i sammanhang härmed, att Ryssland tyckes hysa fientliga planer mot Preussen. slen militära besättningen i Polen är redan förut så stark, att tidningarnes meddelanden om den förestående sammandragningen af stora härmassor och upprättandet af läger tillsvidare kunna anses tvifvelaktiga. Emellertid synas de mångfaldiga krigiska förberedelserna, likasom utvidgningen af flera fästningar, de vidtagna uppmätningarne vid Warschau och planen till befästandet af denna stad samt lägret vid Powonsk efter samma system som den franska hufvudstaden, hafva en djupare politisk grund. De stå hvarken i förbindelse med ett eventuelt nytt uppror i Polen, eller med planer mot Österrike, eller med den orientaliska frågan, utan ha tvärtom sin grund i den politiska ombildning, som egt rum i Tyskland efter slaget vid Sadowa. A jEW ÖG( O ( ÖÖm