Märkligt är emellertid att, för dens räddning, hvars anatema fordom kommo Europa att darra, det varit af nöden, att den moderna mekaniken uppfann de mest mördande maskiner! Det är en historiens lag, att en vare sig andlig eller verldslig myndighets moraliska svaghet mätes noggrannt efter öfverdrifterna af den materiela kraft, som denna myndighet utvecklar, för att med våld erhålla den vördnad, som hon ej mera frivilligt får. Och dit har nu påfvedömet bragts i våra dagar, att det består, derför att man uppfunnit ett gevär, hvars kula gör större och mera oläkliga sår, än de gamla projektilerna. Hade man varit inskränkt till Minie-geväret, skulle det nu ej mera finnas någon påfve-konung; man hade Chassepot-geväret, och påfvekonungen är räddad. Det är naturligt, att äfven de okunnigaste och mest fördomsfulla katoliker skola inse detta och således få ögonen öppna för, att det verldsliga påfvedömet alls icke är mera ingrodt i det allmänna medvetandet och derför nödvändigt, än att dess tillvaro i denna stund så till sägande endast beror af en tillfällighet. Herren Gud skickar ej längre några legioner erkeenglar och andra englar, helgon eller andra väsenden, för att biträda påfvedömet. Dess fall är således nära. Den garibaldistiska tidningen Diritto säger: Till sanningens ära måste vi erkänna, att fransmännen knappast hunnit anlända, förrän de gjorde slut på det terroristiska system, som den påfliga regeringen infört i landet. Fängelserna, i hvilka suckade mer än 3,000 misstänkta, blefvo på fransmännens befallning utrymda. Garibaldi har från Correse d. 4 Nov. utsärdat följande proklamation, hvilken är ett slags slutord i dramat: Till Italienarne! — Den kejserliga och den kgl. interventionen på romerska området har beröfvat vår sändning dess särskilta mål: Roms befrielse. På grund håraf beredde vi oss i dag till att aflägsna oss från krigsskådeplatsen, i det vi togo vägen mot Apenninerna; men den päfliga armen, som nu är helt och hållet befriad från beskyddandet af Rom, har med sina samtliga krafter spärrat vägen för oss. Vi ha nödsakats till kampen, och man tager vår ställning i betraktande, skall man icke förvåna sig öfver, att vi icke kunna tillkännagifva en ny seger. De påfliga ha lemnat slagfältet, efter det de lidit mycket svåra förluster. Vi skola nu förblifva blotta åskådare vid den lösning, som vår egen och den franska armden skall gifva åt den romerska frågan, och i den händelse att denna lösning icke skulle öfverensstämma med nationens Önskningar, skall landet inom sig finna nya krafter, för att åter gripa till initiativet, och det skall då sjelft afgöra denna lifsfråga. G. Garibaldi. Denna proklamation har gjort ett djupt intryck i Italien, och Garibaldi, som ännu för kort tid sedan betraktades såsom en blott orostiftare af många, står nu åter högt iden allmänna aktningen, emedan man ser, att tvenne arm6er voro af nöden, för att bryta den af honom kommenderande skarans svaga krafter, De frivilliga voro på sin höjd 6—7,000 man starka; de voro i saknad af allt, af kött, bröd och vapen. Garibaldi hoppades att i Tivoli finna Nicotera, i förening med hvilken han då skulle dragit in i Abruzzerna. Men Nicotera hade redan i all brådska begifvit sig till Neapel, utan att derom underrätta generalen. Den påfliga-franska armen var nästan dubbelt så talrik som de frivilliga, och likväl gjorde dessa i fyra timmar motstånd! De romerska tidningarne, som hvimla af de osmakligaste beskyllningar mot garibaldisterna, påstå ännu, att dessa endast voro förklädda italienska trupper. Det hederliga prestregementet vill konungariket Italiens regering välta tillvitelsen att hafva deltagit i kampen mot påfvedömet! Från Rom skrifves i ett bref, dateradt d. 6 dis: I dag hafva stridsmännen från Mente Rotondo hållit sitt triumftåg i Rom. De ha defilerat genom den långa gata, som för från Porta Pia till Quirinalet. Generalerna du Failly och Kanzler, de franska och påfliga brigadgeneralerna och de båda armbeernas ge