dessas egne intressen vid taxeringen äro verk: samme, att en särskild komitå för fördelningen af kommunalskatten är en onödig och besvärlig inrättning; att den direkta skatten i allmänhet är att föredraga framför de indirekta bidragen, hvilka i de flesta fall måste drabba den större konsumtionen och således arbetarne; samt att en lika beskattningsgrund bör vara gällande inom alla de särskilde kommunerne. För att icke lemna någon af dessa invändningar utan svar, inskränker jag mig att i korthet erinra; att den kontroll, staten kan vinna genom enahanda beskattningsrätt för staten och kommunen, så mycket mindre kan vara af den vigt för staten, att rättvisa och klokhet måste derför åsidosättas, som staten icke saknar medel, att under alla förhållanden försäkra sig om den nödiga inkomsten, och kontrollen i allt fall icke kan blifva betryggande för likheten mellan landets samtliga skattdragande; att alla taxeringslörrättningar äro besvärliga och obehagliga, men lättare i mån som de hafva i sin makt att kunna åstadkomma större rättvisa; att så länge de allmänna behofven kräfva så stora skatter som nu, och så länge kroppsarbetets andel i lönen är så fördelad, som näringarnes nuvarande medför, den direkta beskattningen efter inkomst svårligen kan förenas med den allmänna välfärden, samt att likheten i beskattningsgrunderna inom de särskilda kommunerna icke kan bibehållas, men att likhet i frihet bör sinnas och att alltså de inskränkningar, som denna frihet kan böra vara underkastad i den allmänna rörelsens intressen, måste anses lika för alla. Vidkommando rösträtten inom kommunen kan jag icke finna annat, än att den, som i likhet med mig antager, det den enskilde eger större skyldigheter till kommunen, än till staten, också bör medgifva olika rösträtt inom kommunen lämpad etter beskattningen. Det må noga ihågkommas, att den kommunala sjelfstyrelsen icke får uppträda lagstiftande inom området för de menskliga personliga och allmänt medborgerliga rättigheterna. Den måste i allmänhet inskränka sig till bestämmande af beloppet för skattebidragen och af deras användning, och sålunda begränsad kan den icke med rättvisa öfverflyttas från dem, som betala i progressivt förhållande till den större massan, hvilken under en lika röstfördelning skulle blifva herrar öfver den törras tillgångar, utan att betala lika i mån af sina inkomster. Om deremot bevillningen fortfarande skall tjena till grund för kommunalbeskattningen, så medgifver jag att rösträtten icke bör vara och sannolikt icke länge kan förblifva olika. I förhoppning, att beskattningssättet skall blifvn förändradt, kan jag doch för närvarande eftersträfva endast en sådan modifikation af rösträtten, som kan vinna ett allmännare bifall. Någon annan grund än billigheten kan för en dylik modifikation icke framställas och det är i sådana fall, som lagsviftningen företrädesvis bör söka sin ledning i hvad som af den allmänna meningen omfattas. Möjligen bör till denna modifikation komma en annan anordning beträffande valen af kommunens tjenstemän, hvilka val synas böra bero af det mest allmänna förtroende. Hvad beträffar den omständighet, att förändring af rösträtten inom kommunen medför inflytelse på representationens sammansättning, så ioser en hvar, att en sådan förändring icke gerna kan dröja de åtta år, som återstå intill dess nya val till första kammaren allmänt kommer att ega rum, och saken synes derför böra komma till asgörande dess förr jn hellre. Innehållet af mötets resolutioner, så vidt dessa icke angå beskattningen och rösträtten föranleder icke till något utlåtande nu å min sida, enär jag icke varit i tillfälle att erfara hvad som blifvit anfördt, rörande de olägenheter, hvaröfver klagan föres; och anser jag mig således endast böra förklara, det jag är beredd att egna all skyldig uppmärksamhet it de meddelanden, som i dessa hänseenden kunna komma mig till handa. Stockholm d. 1 November 1867. A. W. Björck. Göteborg d. 14 November 1867