hans fullkomliga belåtenhet. Blott en gång hade han sett dem ha en lottlista och denna gällde ett täcke. — Nå, detta är väl sannt? frågade polismästaren Falk och Carlsson. Denne gode vännen ljuger val icke på er heller? Båda förnekade dock att ha haft någon lista som Eriksson sett. Hos Carlsson hade hittats fragmenterna af en loÅlista. C. förnekade dock all vetskap om denna lista och förmenade, att gamla papper kan man alltid hitta, utan att da utgöra något bevis. Sedan förhöret med vittnena nu var afslutadt, d förklarade polismästaren att förhöret uppsköts på åtta dagar, hvaremellertia de båda återförpassades till cellfängelset. — I behöfven nog tid att tänka på saken, yttrade polismåstaren. — Allt hvad jag sagt här sanning, förklarade Falk ånyo. Om hela staden komme hit, så bestridas så besynnerliga framställningar, å min sida ätminstone.