Tisdags snö och yrväder, och kylan kändes der skarp och bister, — I Linköping föll termometern s. d. en grad under fryspunkten och på förmiddagen började ett lätt snöfall. — Natton till Tisdagen kommo i Upsala ymniga snöfall i förening med stark blåst, som ännu på Tisdagen rasade med oförminskad styrka. — Vid vacker väderlek visade termometern i Onsdags 4 å 5 gr:s köld i Ystad. — Från Lund heter det d. 7 d:s, att natten till Onsdagen några graders köld var rådande; under Tisdagen var så stark storm, att kommunikationen i sundet för dagen måste inställas. — I Tisdags rasade i Helsingborg en stark N.V. storm, hvilken orsakade en del förödelse på stranden. -— I Malmö var i Onsdags 4 gr. kallt vid stark nordlig blåst. Årsdagen af Sveriges och Norges förening högtidlighölls i Upsala på öflgt sätt af studentkåren, som vid middagstiden samlades under sina fanor och uppmarscherade till Carolinaparken, der invid föreningens stiftares byst fosterländska sånger afsjöngos och ett lefve höjdes för föreningen. — Samma dag gass af akademistaten en fest för norske prof. Brandt, hvilken under innev. termin håller talrikt besökta föreläsningar i norsk rätt och hvilken är den förste professor från brödrauniversitetet, som i Upsala utöfvat lärareverksamhet. Bland många skålar, som vid festen föreslogos, var äfven en versifierad, med anledning af dagens betydelse författad af prof. Pettersson, och hvilken väckte det lifligaste deltagande. Denna skål var af följande lydelse: Moln sig skocka kring Europa, Folken jäsa allihopa, Våldet gör processen kort, Far omkring med lö:ta tömmar Öfver land och haf och strömmar. Föga båta fredens drömmar. Ack, Astrer flygtat bort. Rike efter rike styckas, Den har glorian, som lyckas, Han blir firad, lagerkrönt. Folken under bördan sucka, Fast i lederna blir lucka, Det går icke an att mucka. Att eröfra är så skönt. Finland, gamla hjelteamma, Som i nöd och lust densamma Tog emot så mången dust, Mot din broder städse trogen Och att lida redobogen, Som en dufva nu i skogen Suckar du på enslig kust. Roch ist Polen nicht verloren Sjöngo vi i ungdomsåren. Ack, du var en ljuflig ton! Nu ej mer den tonen klingar, Örnen öfver landet svingar, Öfver folket död han bringar, Öfver språk och religion. Danmark, dejligst Vang och Vange, Du var hotadt länge, länge, Och till slut dig Våldet hann. Rosor af ditt hjertblod strödde Du på vallarne och blödde. Ingen, ingen ack! dig stödde. Öfvermakten seger vann. Hvem skall folkens frihet rädda, Grafvar åt tyranner bädda? Sfinxen spörj, som ärestod Nyss sig rest i nya verlden Och mot Rom nu fromt styr färden För att bringa påfven gärden Af Italiens bästa blod. Svea, du vår dyra moder, Och o Nore, du vår broder, Kanske snart den timme slår, Då de tystna våra tvister Om unionen och dess brister, När en fiende så bister Emot våra kuster går. Då är godt att ej stå ensam, Då vår styrka blir gemensam, Och med Guds hjelp segra vi, Segra genom stålet, lodet, Monitorerna och modet, Frihetskänsla, varm som blodet, Enighet och harmoni. Kommunalärende. Till ordförande i