för desammma, att de färmå intaga den rent objektiva ställning till idgerna, som är nödig för en dramatisk skriftställare. Men allmänhetens behof af de dramatiska produkterna är allijemt lika stort och fordrar att bli tillfredsstädt. De, som vilja tillfredsställa detta behof, skola aldrig tattas, ty förmågan att kanna göra det är en gyllene förmåga, som inbringar både guld och anseende. För att ersätta bristen på inre halt, lägga de företrädesvis an på att hopa situationer på situationer och, om det gäller komiska stycken, göra dessa så befängda som möjligt. I allvarligare dramat deremot framträder rikedomen pi situationer i en kedja af spännande förvecklingar, der ofta den krassaste realism blottas, för att göra effekten desto mera gripande. Situationerna insvepas derjemte i en form, hvilken isynnerhet i den franska ecenens alster, såsom vi ofta haft tillfälle uu framhålla, uppnått en ynnkt af fulländning, som alltid skall göra dem intresseväckande, der de ej stöta åskådaren ifrån sig genom osedlighet eller naken oblyghet. Dialogen är ett mästerstycke: replikerna äro korta, spetsiga och pikanta i lustspelet, afrundade och. eleganta i dramat och den finare komedien. Typen för dessa vår tids dramatici är fransmannen JVctorien Sardou, hvilken med en blixtrande qvickhet, som aldrig är sökt, förenar en mästerlig teknisk färdighet. IIanstycken äro derför alltid af ett visst intresse om man än måste stundom ogilla deras egentliga idginnehåll. Det i Tisdags på Mindre Teatern gilna lustspelet Förbjuden irukt: är besatt lustigt, fullt med komiska situationer, hvilka måste komma äfven den trumpnaste misantrop att skratta. Det utföres äfven med en liflighet och en abandon, hvilken vi skulle vilja rubricera som så fransysk som det är möjligt för svenskar att åstadkomma den på svensk scen inför svensk publik, hvilken alltid vet att iakttaga sin värdighet och ej såsom den fransyska gerna glömmer sig sjelf, för att uppgå med hela sin andliga tillvaro i det utförda stycket. Fru Boström hade här tillfälle att, såsom den till karl förhlädda, af italiensk svartsjuka brinnande qvinnan, utvecklade en ny sida af sin sceniska begålning. Oväntadt nog, utförde hon sin roll med all den kraft och verve, som behöfves för att den må erhålla sin nödiga färg. Hennes spel var lifligt och ystert, så att det ogiltiga i karakteren försvann bakom de löjliga situationerna. Hr Otterström spe lade med detta lagom, som lofvar att vi uti honom skola erhålla en ganska god karaktersskådespelare, sedan han nu väl sluppit ifrån det stereotypa älskarefacket. Han hade här att framställa en advokat, som, strängt upptagen med att inför rätten hålla vackra tal öfver kärleken och dess förvillelser, alldeles glömt bort att sjelf smaka på den förbjudna frukten, men drifves af ett oemotståndligt begär dertill, hvilket kastar honom i de galua ste äfventyrligheter. Öfriga medspelande utförde sina roller förtjenstfullt, ingen nämnd och ingen glömd. I afton gifves för andra gången folkskådespelet Den Förskjutna samt det roande lustspelet mot Beräkning af A. J—n. Dramatisk soirte gifves i morgon å Mindre Teatern till törmån för den här omtyckte skådespelaren hr Iolmquist, förut anställd vid Kohdeska sillskapet, och kommer härvid att uppföras den så populär blitna farcen Skräddaren Naturpoet. En omtyckt sångareqvartett af amatörer har välvilligt lof: rat medverka, hvarförutan äfven ett nytt baettnummer kommer att gå eller rättare sväfva sfver tiljan. Programmet synes således vara väl tillagadt, och soirgegifvaren rekommenderas till det bästa. Undsättningen åt Norrlänningarne. Beloppet i sv. riksmynt af den vexel, som John Ericsson genom A. Bl. låtit tillställa indsättningskomitön i Stockholm, uppgår till 20,216 rdr, som öfversändts till länsstyrel serna i Norroch Westerbotten för att an vändas i öfverensstämmelse med gifvarens ön