ställdt, tog hvar och en sin nyckel och den tredje delen blef inlagd i jernskåpet vid sidan af de båda andra. Baronen och Cambrai bemärkte kanhända Portins förtjusning och hemlighetsfulla smålende vid detta tillfälle. De tillskrefvo detta naturligtvis den gemensamma glädjen men sanningen är att detta smålende dolde en verklig trolöshet emot dem. Scende dem så omständligt begagna sig af sina nycklar skrattade juveleraren åt deras försigtighetsmått och deras säkerhet. Tack vare Bruno Galichons skicklighet, egde han för lång tid sedan för sin egen del medel att öppna de tre låsen och tack vare dessa sinnrika nycklar var han säker att den dag då skatten blefve komplett skulle han blifva ensam egare deraf. Dessa nycklar, som han för öfrigt frikostigt betalt, för att försäkra sig om Brunos tystlåtenhet, aktade han sig väl att bära på sig. En tillfällighet, en slump skulle kunna bringa dem under hans kompanjoners ögon, han höll dem dolda i en byrå i det rum der han ensam arbetade. Det var ett skarpsinnigt hufvud, som skröt af att förutse ända till de minsta omständigheter, af detta förträsfliga skäl att det är nästan alltid genom en småsak som de bästa affärer misslyckas. Cambrai besparade ingen möda. I sin egenskap af för detta principal åt Tournaire, intresserad af att upplysa rättvisan hade han lätt erhållit tillåtelse att så ofta han ville blifva insläppt till den anklagade. Denne hvars oerfarenhet, blyghet och förlägenhet att uttrycka sig; lätthet att låta imponera på sig af ränksmi