skrifning. De hade redan då ett barn tillsammans. Sex tillkommo sedermera; af dessa äro 5 döde. Larsson, hvilken fick sitta under det förhör, som nu började med henne angående mordet, upprepade under tårar och snyftningar hvad hon redan i poliskammaren erkänt, Hon sade att det varit så knappt i hemnet på senare tider, att de måst tigga sig mat från sattighusetk. En tid innan hon begick mordet hade Friberg flera gånger sökt tubba henne till att begå detsamma, under yttranden, som: hon har bestämdt mycket pengar; kan du inte ge henne ett hugg så att hon ligger der? m. fl. dylika. På Larssons svar: jag vet icke huru jag skall bära mig åt, hade Friberg sagt, i det han pekat på sin högra tinning: ge henne ett hugg så här, så ligger hon. Onsdagen, d. v. s. dagen innan det hemska dådet begicks, hade Larsson återigen uppm nats att hugga till käringen, dock denna gång med tillägg, att, sedan det var gjordt, ej stjäla annat än silfver, guld och penningar. Efter denna senaste tillsägelse hade Larsson begifvit sig i väg till m:ll Laurells bostad, med den fasta föresatsen, att då begå mordet. För detta ändamål hade hon medtagit den ofta omnämnda tillspetsade skafvaren. Men då hon skulle till, svartnade det för hennes ögonX, och hon gick hem igen. Friberg, hvilken hemkom på aftonen efter en utflygt till Drottningholm, blef rasande då hon tillhviskade honom: -jag kunde inte. Thorsdags morgon hade han sagt åt henne: sker det icke i dag, så sker det aldrig; för sein kommer brorson hem. Larsson, hvilken trodde att Friberg skulle mörda henne, om hon ej mördade mill Laurell, begaf sig på Thorsdagen ånyo till denna senare och utförde då det ohyggliga mordet. Vid det hon rusade på sitt offer, ropade hon: Jesus, hjelp mig-, hvarefter hon utdelade det första hugget. Sedan mordet var försiggånget (alla detaljerna dervid beskrifvas vid förhöret; vi ha förut berättat derom), hopsamlade hon kläderna och silfret, gulduret m. m, hvarefter hon aflägsnade sig. Som det öfriga af denna sorgliga historia redan förut är tillräckligt omtaladt, torde det vara öfverfiödigt a:t noggrannt referera hvad som vidare vid denna ransakning förekom, emedan det endast var eti upprepande af det, som förut i poliskammaren förefallit. Friberg infördes, sedan Larssan redogjort för sitt brott, men kunde han, oaktadt domarens bevekande uppmaningar, ej förmås till någon bekännelse, utan vidhöll hårdnackadt att han ej visste något om mordet eller ens trott att Larsson begått något sådant, förr än hon sjelf erkänt. Ransakningen uppsköts till nästkommande Onsdag för inkallande af enkan Jonsson, hvilken förut som vittne emot de anklagade varit hörd i poliskammaren. Makarne Wahlberg, hvilka af Friberg till förvaring emottagit det stulna silfret m. m., skulle äfven kallas att infinna sig.