änt och upplyst deltagande. Deras verk förstås och älskas samt gifva till belöning ett utbildadt skönhetssinne och ädla njutningar, Men med arkitekturen förhåller det sig ej så. Ehuru hon, såsom de öfriga bildande konsternas moder, är den äldsta och vördnadsvärdaste af dem, ehuru hennes skapelser följa oss öfverallt, gå våra andliga och materiela behof till mötes samt tjena vårt lif till ram och bakgrund, så träffar man äfven i annars bildade kretsar föga intresse för och ännu mindre något klart begrepp om densamma. Just detta ringa intresse sör formens renhet och ädelhet i våra byggnader i allmänhet bar gjort det möjligt, att Åladugårdsstilen blifvit den i vårt land allmänt förherrskande, så att man kan genomvandra hela svenska städer, der ögat ej inöter ett enda sevärdt arkitektoniskt föremål, om det icke är något fornminne från en tid, å vår adel älskade byggnadskonsten och hade id att egna en viss förkärlek å densamma, isom Dahlbergs Suecia nogsamt oaktadt sina fantasier antyder. Vi ha hittills på svenska saknat ett verk, som kunnat bidraga till ett allmännare utbredande af smaken äfven tör det sköna i byggnadskonsten. Man bör torför vara förläggaren tacksam, då han utan utseende på dermed förenade kostnader skrider till utgifvande af Läbkens bekanta verk Arkitekturens Historia, hvilket vi önska må vinna behötlig utbredning hos medelklasserna, at hvilka den svenska arkitekturens framtid hädanefter beror. Utgifvaren har derjemte föranstaltat om en särskild redogörelse för Sveriges arkitektoniska konstskatter från medeltiden och gifvit verket en utstyrsel, som hör gora det lika lämpligt för divansbordet som bokhyllan. Af Christlig Läsebok för Skolan och Hemmet, af pastor E. Mau, har 3:dje häftet hitkommit. (Stockholm, Alb. Bonnier). Af Barfods Fortallinger af Faedrelandets Ilistorie hafva vi emottagit 13:de häftet (Kjöbenhavn, Gyldendalske Boghandel). Ui iiii —