Från Utlandet. Rörelsen i Italien emot Rom antager allt större proportioner, och skulle det besanna sig, att den påfliga regeringen låtit skjuta tillfångatagna italienare, skall ett skri af vrede ljuda öfver hela halfön och ingenting skall förmå återhålla folkets raseri, hvilket äfven skall rycka regeringen med sig i sin svallsjö. De i går anlända tidningarne från kontinenten angifva redan, att kampen i Kyrkostaten fått en utsträckning, som måste framtvinga ett snabbt afgörande. Ett förlängdt dröjsmål å franska och italienska regeringarnes sida skall endast ha till följd, att påfvens säkerhet i Rom blir i fara. Garibaldisterna hafva å många olika punkter inträngt på det påfliga området. I nordvest hafva de gått öfver gränsen i trakten af Bagnorea och Aquapendente, och de skaror, som inträngt på detta håll, beredde sig att samlas i Farnese. Andra garibaldiska kårer bafva gått öfver gränsen i trakten af Nerola och Monte-Libretti; några återigen ha kommit sjöledes ifrån eller öfver den forna neapolitanska provinsen Salerno. Nya förstärkningar komma till dem. De romerska tidningarne bekräfta det. Garibaldisternas plan är numera lätt att genomskåda: man vill efter hand utlocka de påfliga, försvaga och demoralisera dem i enskilda strider, samt steg för steg besätta S:t Petri arfvedel och innesluta Rom. Det är icke sannolikt, att italienarne förblifva lugna åskådare vid gränsen. Åtminstone meddelar den ministeriela tidn. Italie bland de sista underrättelserna af d. 8 d:s följande anmärkning: Det i dag på Börsen här i Florens utbredda ryktet om italienska truppers inryckande i Kyrkostaten kan tillskrifvas sådana personer, som af otålighet komma händelserna i förväg. Enligt samma blad äro nu i Rom samJade 8,000 man påfliga trupper. Friskarorna, som altjemt växa, ströfva redan omkring i närheten af Rom. Skarorna, hvilka i början voro nästan utan anförare och vapen, anföres nu af Menotti Garibaldi, som af sin far dertill utnämnts, tills denne kan medkomma från Caprera, af Cucche, Salomone, Nicotera och andra officerare ur, de båda sista krigen. Längs hela Abruzzergränsen bildas friskaror, hvilka alltjemt vinna terräng; äfven i Umbrien saknas det icke män, men väl goda gevär och ammunition. I den sista striden mellan friskaror och zuaver drogo de senare under öfverste Charrette det kortare strået och skickade till Rom med begäran om förstärkning. General Zappi bevistade striden. Det är samme Zappi, tillägger Italie, som haft den förmätenheten att säga, att han skall sköta om romarona med bara hundpiskan. Hvad de sista stridsplatserna angår, må anmärkas, att de första infallen gjordes ifrån fyra punkter under de första Septemberdagarne: vid grottan San Stefano, vid Acqvapendente, Canino och Valentano. Men dessa voro så föga rustade, att de ända till d. 5 Okt. endast höllo den lilla staden Bagnorea besatt, hvilken de derpå förlorade d. 6:te efter en häftig kamp. Men snart ingick förstärkning, och sedan ha vi tre härdar för skärmytslingarne: i norr, nordost och söder om Rom; i norr platserna: Acquapendente, Bolsena, Bagnorea, Valentano, Farnese, Ischia, Monte Fiascone, Bomarzo, Soriano, Viterbo, Caprarola; i centrum (nordost om Rom): Monte Libretto, Moricone, Nerola; söder om Rom: Frosinone, Ceprano. Från Rom skrifves: ÅFöljande dagordning har utdelats till de påfliga trupperna: vid de första 15 kanonskotten från San Angelo skola trupperna särskilt samlas i Pinico, Capitolium, Gianicolo, San Pietro in Montorio, Piazza del Popolo, Piazza Colonna. Trupperna äro konsignerade i kasernerna. Alla vaktposterna äro fördubblade. IIäkningar ega rum hvarje dag, men man tyckes ännu ej hafva fått tag nägon chef för rörelsepartiet. 1 i Det ofvan citerade bladet Italie säger: -Stor rörelse råder hos ungdomen i Neapel och provinserna. De upproriskas segrar i provinsen Viterbo hafva försatt alla dem i ett feberaktigt tillstånd, i hvilkas ådror rinner italienskt blodk. Och Riforma utbrister: Hjertat sväller af nationalstolthet och hopp. I trots af så många materiela och moraliska hinder, svajar det italienska baneret för vinden, uppburet af det italienska folkets arm. Det rycker framåt, framåt mot Rom. Hvem kan hädanefter förhindra Italiens öden från att fullbordas? Åfven de fegaste och lättrognaste måste böja sig inför det italienska folkets okufliga vilja, som vill ha Rom, nationens Rom! Menotti Garibaldi kom in öfver den påfliga gränsen, förklädd till prest! Tl Diritto offentliggör följande manifest: Till Italienarne! Vira hräder utvinta sitt blod i Italiens och Roms