punktå uti en artikel i detta blad torde särokilt intressera oss, hvilkas hjertan ännu fasthänga vid Finland: Alla de ofver Europa kringspridda slaviska folken skola bli ryssar, i samma ögonblick som Ryssland skall besluta sig för att i spetsen för sin arme proklamera det stora slaviska kejsardömet. Men lör att påskynda bildandet at denna stora nationala styrka och för att stärka dess tilldragningskraft, bör Ryssland så fort som möjligt utföra russifieringen af sina finska och tyska provinser, på samma sätt som det handlar i Polen och Lithauen, för att kunna uppträda iofö de slaviska folken som en kompakt makt, i stånd att assimilera alla de slaviska elementerna. . Den i Italiens hufvudstad utkommande tidningen Riforma meddelar en berättelse från Piet o Delvecchio, en af Garibaldis ledsagare, angående dennes arrestering, hvilken berättelse i flera hänseenden atviker från hvad som hitulls blifvit bekant. Denna skritvelse lyder sålunda: Eftersom j g beledsagav Garibaldi på hans sista resa till Arezzo och varit vittne till hans arrestering vid Sinalunga, tror jag mig kunna afgilva noggranna upplysuiagar angaende detaljerna vid denna händelse. Mandagen d. 23:dje reste general Garibaldi omedelbart san Arezzo till Sinalunga, en liten station som ligger på en täck höjd mellan Siena, Arezzo och Orvieto. Der hade de goda borgarena väntat honom en tid, och han begaf sig dit, endast och allenast för att hålla ett löfte. D. 24:de kl. 5 på morgonen blef det hus, i hvilket generalen låg och sof, utan att hysa den ringaste misstanke, omringadt af det 37:de infanteriregementet, som kommit dit från Orvieto. Eo löjtnant, som begaf sig upp i första våningen, fann Garibaldi i sängen, just då han stod i begrepp att suga upp, för att taga ett bad, och räckte bonom arresteriogsordren, hvartill generalen endast svarade: -Tillater man mig att bada? Detta medgais honom. Emellertid hade jag, som sof i ett hus intill, blifvit väckt af bullret och skyndade till stället. I trots af de soldaters motstånd, som bildade kordong kring huset, trängde jag in till generalen. Han satt sorgsen och nedböjd vid eldstaden och tröstade sina gråtande vänner. Kl. 6 förde man honom, företrädd och följd af soldater, till stationen Lucignana. Major Basso, ingenior Barborini och jag togo plats i vagnen hos generalen och foro med extratåg till Florens. På stationen i Pistoja sade man oss, att general Garibaldi var den ende arrestanten, och att vi andra kunde begifva oss, hvarthän vi behagade. Garibaldi sade, att jag skulle begagna friheten till att offentliggöra meddelandet om hans tillfångatagande till underrättelse för hans vänner! Garibaldis sista upprop, hvilket han akref i arrestkupgen mellan Sinalunga och Florens och som offentliggjorts af Delvecchio, lyder sålunda : D. 24 Sept. — Romarne ha alla slafvars rätt till att uppresa sig emot sina tyranner, presterna. Det är italienarneg pligt att stå dem bi, och jag hoppas. att de skola göra det, om också ett halit hundrade Garibaldister biefvo arresterade. Framåt derför i edra ädla beslut, romare och italienare! Hela verlden har sina ögon fästade på eder, och när j utfört edert verk, så tradenj fram inför densamma med upphöjd panna och sägen till nationerna: Vi hafva befriat det menskliga brödrasamlundet från dess afskyvärdaste fiende, påfvedömet! 6. Garibaldi. Parisertidningen Libert6 berättar, att Garibaldi vägrat uttsästa sig till att icke lemna Caprera, hvarföre ett italienskt krigsfartyg kryssar kring ön. En annan af Frankrikes tidningar är nog elak att ermra den nuvarande napoleonska regimen om följande stycke ur det trontal, som den napoleonska dynastiens hufvudman höll år 1811: Religionens angelägenheter hafva alltför ofta hopblaudats med och uppoffrats för en stats af tredje rangen intressen. Att halfva Europa skiljt sig från romerska kyrkan, kan särskilt tillskrifvas den motskgelse, som icke upphört att råda mellan religionens oanuingar och principer, hvilka gälla för hela verlden, samt anspråk och intressen, hvilka endast angå en mycket liten vrå af Italien. Jag har för alltid gjort slut på denna skandal. Jag har förenat Rom med riket. Samma tidning anmärker härtill spetsigt: Det är ganska besynnerligt, att Napoleon III gjort sig till uppgift att upprätthålla den skandal, på hvilken Napoleon I smickrade sig med att ha gjort slut. Den bekante d:r Louis Veron har aflidit i Paris. Bland frukterna af hans skriftställareverksamhet må nämnas särskilt: Memoirres dun Bourgeois de Paris, Cing cent mille francs de rente, Theåtres de Paris. Såsom direktör for tidningen Constitutionel verkade han från 1849 till statskuppen d. 2 Dec. mycket för det andra kejsardömet. D:r Veron, hvars gastronomiska ryktbarhet var lika stor son; hans litterära, dog vid sina 69 år af magsjukdom. Från England kan nu genom Floridas telegrafiska förbindelse med Cuba ett telegram komma derifrån till Jamaica på en dag, till San Domingo på två och till S:t Thomas på fem. I denna vecka öppnas en ny ångbåtslinie mellan Hamburg-Southampton-Neworleans al hvilken man väntar sig gynnsamma resultater. Resan beräknas till tre veckor. I Kronstadt har på storfurst Konstantins ltodelsedag en ny pansarfregatt lupit al stapeln. Densamma erhöll namnet Amiral Lazarew,, hvilken dog hjeltedöden i krimkriget och hvars staty med det snaraste skall högtidligt aftäckas i Sebastopol.