Parisiska Waltsidor) af Alfred de hrehat och Octave Fere. Öfvers. XX. Stackars amå. Baronen drog sig ytterligare tvenne steg tillbaka, förstenad af denna syn, som hämnande, obeveklig, och hotande genom sin orörlighet, framställde sig för hans förfärade blickar. Hans ben darrade. Blek och stammande upprepade han machinmessigt och med samma omedvetet graflika röst: — Leonard! — Ja, jag! svarade slutligen den unge mannen utan att lemna sin beslutsamma ställning. Ni väntade mig icke, hr baron? — Demon! ... hvarifrån kommer du? — Från helvetet kanhända. — Du är då icke död, eländige? — Ah! af nåd, spar edra utfall, jag har ännu icke sagt er sanningen. ) Forts. fr. N:o 229.