Medan han läg der, medtagen af hunger, bekymmer och förtviflan, kom på skidor rannande genom skogsmarken en lappman och anträffade det stället, der den arma mannen låg. Oaktadt hang klagan öfver hungern och fråga om lappmannen kunde lemna någon hjelp för att frälsa det i fara sväfvande lifvet, kunde denne icke räcka en hjelpsam hand, emedan han icke var försedd med något, som kunde stilla hungern. Lappmannen aflägsnade sig, och den lidande mannen blef a marken liggande till om morgonen, då han i förhoppning att få någon fisk uppdrog de utlagda näten; men de voro tomma, och han hade ingenting för sitt bemödando. Hustrun och barnen väntade med otålighet på mannens återkomst på pingstdagen och gladde sig i hoppet om att han skulle hemföra något till hungerns stillande; men detta hopp besveks och förbyttes i stället i fasa, då den hund, eom medfolji mannen, hemkom och visade sig orolig, liksom gaf han tecken till att någon olycka händt. Den bekymrade och sorgsna hustrun anade genast, att mannen var död. Härtill sällade sig samtidigt den olyckshändelsen, att hennes båda kreatur störtade, hvarigenom samiljen beröfvades den lilla mjölktår, som förut erhållits till utblandning i vatten, så att i den fattiga boningen intet annat ätbart nu var tillfinnandes än kadavren af de störtade kreaturen, som naturligtvis i nödens stund måste tillgripas. Sjelf matt och svag i fysiskt afseende uch af det frätande bekymret lidande till sin själ samt omgifven af flera minderåriga barn, hvilka icke kunde vårda sig sjelfva, utan fordrade moderns beständiga tillsyn, kunde och förmådde icke den beklagansvärda qvinnan aflägsna sig från huset för att uppsöka sim man, i hvilket fall hon säkerligen blilvit dödens offer och barnen, be öfvade sin moder, sannolikt icke heller kunnat undgå samma bedrofliga öde; hvadan spaningen efter den bortovaraude mannen måste anstå, tills omkring åtta dagar derefter geuom försynens skickelse en vandrande mansperson anlände till denna jämrens boning. Pa hustruns begäran begaf han sig ut att uppsöka mannen, hvars lik han påträffade liggande i den vid sjöns strand stående båten. Den beklagansvärda qvinnan och hennes barn måste straxt derefter begisva sip ifrån sin hemska boning. Denna olyckhga familj sorijenar i hög grad medlidande. Saknande alla urvägar till lifnaring, är den ännu underkastad ett svårt lidande af näringsbrist, som natur igtvis hädanefter blir ännu svårare, då missväxt åter inträffat i Lappmarken.