icke lätit någon ledande tråd gå sig ur händerna och hans skarpsinnighet, tjugu gånger bragt på villospår, hopfogade ånyo de trådar, som skulle föra honom på den rätta vägen. Hans systers osammanhängande ord och flygtiga minnen hade tjenat honom; nu kände han således nidingsdådet från den natten, då hon hade förlorat sitt förstånd, han visste namnet på en af medbrottslingarne, men han måste nödvändigt upptäcka det på den mest brottslige, och han måste äfven återfinna detta stackars barn, hvars spår var förloradt. Det var dermed han hade börjat, om icke hans förbindelse till konstmakaren hade qvarhållit honom ännu tre dagar i denna stora stad, der marken brände under hans fötter midt ibland denna folkhop, som applåderade hans kraftproduktioner, och som kom honom att rysa. Undergifven som alla dem, kvilka hafva lidit, och som vänta mycket af framtiden, uttalade han ej ett enda knotande ord och bemödade sig att samvetsgrannt tjena den husbonde, som han hade antagit. Denne drog fördel af honom utan miskund, man kan fullkomligt lita derpa, men denne unge herkules van i fullt mått vid de strängaste öfningar, begäfral med en verkligt utomordentlig styrka, underhallen af en ihärdig gymnastik, visade sig så mycket mera förvånande allt efter som han började känna sin publik. Sultaninnan Valide var icke den, som minst beundrade honom, och sökte också vid alla tillfällen att säga honom let, betraktande honom på ett visst sätt, med en viss blinksing, som kom honom att rysa.