IVO MVv ul attu BI VvISSCTLIIBEn unarat, men I Sa Jall drabbar dock utgiften den som kan bära den. Hr E. UHleiman j:r framhöll med anledning a! de beskyllningar mot komiten som några gånger under diskussionen framställts — och hvilka ref. ej velat alergifva lika litet som hvad annat som utom saken under diskussionen förekommit — att komiten ingalunda haft för afsigt att utkasta en utmaning och väcka split. Den hade blott i all välmening velat uttala hvad den ansåg ha varit föregående mötes mening. Första momentet af andra punkten i komiterades förslag antogs deretter med acklamation. Andra mcmentet företogs sedermera till diskussion. Hr Hedlund, som begärde ordet, opponerade sig emot att man skulle betrakta kommunalutskylderna så, att dessa skulle vara något som kommunen beröfvade sina medlemmar, Annat var det på den tid, då en despot eller en öfvermäktig klass kunde för eget bruk utkräfva skatter. Nu är det folkets egna representanter, som pålägga skatten, hvilken af den enskilde betalas såsom ersättning för de förmåner han åtnjuter. Har ej arbetaren full ersättning för de penningar han utlägger genom fri uppfostran för sina barn, fri sjukvård o. 8. v.? Skulle han ej med glädje vilja betala dubbelt för allt detta om någon sade honom, att han ej på andra vilkor kunde få de:? Får väl den rike sina lifsmedel billigare än den obemedlade? Nej; och likvisst är det, om man skall vara rättvis, den fattige som ensam njuter fördelarne af större delen af dessa kommunalskatter, till hvilka den riko i mångdubbel mån bidrager, utan att för sin person ega något direkt gagn deraf — indirekt bar han det visserligen. Tal. sökte sedermera visa att blott en rättvis fördelning af skatten funnes — den proportionela. Såsom bevis härför omnämnde tal., att han med flera personer under hela veckan sökt finna en annan beskattningsregel, men utan framgång, ehuru de ej voro några dumhufvuden — det kunde tal. försäkra — som gjort detta försök. Tal. trodde att i allmänhet vore arbetsklassen lindrigare uppskattad än ösriga klasser. Tal:s egna arbetare vore derpå ett bevis. Deremot finnes det intet samhälle i verlden, som högre uppskattar de förmögnare, och en handlande här i staden hade anförtrott tal., att ehuru han är uppskattad till 10,000 rdr om året, så har han dock blott 1,500. Men han kan icke för kreditens skull begära ändring i detta missförhållando. Det är ett svart förtal, om någon säger att den rike här vill rycka något från den fattige. Garfvaren F. A. Larsson yttrade att sansade arbetare härstädes medgisva omöjligheten af att komma till sull rättvisa. Men de resonnera sålunda: Af t. ex. bränvinsskatten erhåller staten i indirekt beskattning 10 millioner rdr. Skatten är tillkommen för att hämma bränvinsfloden och de klaga ej öfver densamma, ehuru den till allra största delen tages ur de arbetandes fickor; men de tycka att något afseende vid beskattningen borde göras derpå. Så är det asven i afseende på tullen. Kaffe och socker användes till större delen af de arbetande: qvinnor som uppehålla sig med att sy hafva kaffe och bröd till hufvudsaklig föda. Arbetsklasson far således bära en tung börda utom den direkta beskattningen. Detta borde ihägkommas. Ojemnhet uppstår också derigenom att en del arbetare som tillfolje af sina sysselsättningar kunna bo utom stadens område, undgå de dryga skatterna, medan de som måste bo i staden, der allt är dyrt, och ej få högre aflöning dessutom måste vidkännas de dryga skatterna. Vidare medför den obilliga fördelningen af skatterna att den ene af medlidande ej yppar den andres inkomster, hvaremot ifall skatterna vore billiga den ene skulle utöfva kontroll öfver den andre. De höga skatterna äro således demoraliserande. Och om en arbetskarl skal klaga så vet han ej hvar: han skall vända sig. Kammarråtten — vet han väl ens hvar eller hvad den är? Öfverskulten A. Almen: En föregående talare hade yttrat att numera ej funnes någon despot, som utkrafde skatter. En sådan despot, som går och utkräfver skatter, är dock beklagligen tal. sjelf. Med erfarenhet och känsla af det ofta inträffande fallet, att man för skattens utkräfvande måste beröfva den fattige det nödvändigaste, hade tal. biträdt komitens redaktion af 2:dra punktens 2:dra moment. Om den som har med skatteindrifning att göra, skulle vilja lemna någon lindring, så har han öfver sig revisorer hvilka komma med anmärkningar, ofta obefogade. Det är obilligt att af den fattige utkräfva det för honom nödvändiga. Emellertid ansåg icke tal. det progressiva beskattningssättet utförbart. Skulle något skattelindringsförslag komma i fråga, så vore hr Oscar Dicksons det på en gång enklaste och vackraste. Det innebåller, att af hvars och ens inkomster skall afdragas ett belopp af 1,000 rdr, hvarefter resten beskattas. Hr Blomstrand ville framhålla att inkomsten icke bör utgöra grunden för beskattningen. Om en husegaro har 8,000 rdr i hyra af ett hus, men 9,000 rdr i räntor att utbetala för detsamma, så kan han väl ej anses rik. Den fattigaste kan således vara den rikaste, Förmågan att bära skatten är den enda rätta grunden. Den som lägger tull på varor ser väl till om varan kan bära densamma. Då man lågger tull på menniskor måste man väl göra sammaledes. Hr Hedlund yttrade några ord med anledning af hrr Larssons och Blomstrands anföranden, påminde i afseende på det förra att bränvinskatten m. m. egeniligen rörde statstinkomsterna, samt i afscende på det senare, att den som köper ett hus väl tillser hvad skatt som hvilar derpå. Hr E. Heyman j:r ville att man skulle yttra sig vidare om detta ämne vid nästa möte. Hans eget skattelindringsförslag bade ej varit afsedt att komma under diskussion. Emellertid trodde tal. att inkomsten ej vore den rätta mätaren af förmågan att bära en skatt. Det vore en sak med den som sedan han betalt sin skatt kanske har en hel förmögenhet öfver, och en annan med den som måste för gäldande af sina utskylder taga af det nödvändigaste. D:r Dickson ansåg att utrycken i 2:dra mom. af af 2:dra punkten vore sårande och yrkade på uppskof. Mången skulle säkerligen komma att ångra sig om momentet antoges. Sedan hrr Heyman och Blomstrand äfven förenat sig i begäran om uppskof, ajournerade sig, som redan törut blifvit nämndt, mötet till dag som skall af komiterade bestämmas. Prestlöneregleringsnämnden började i går sina öfverläggningar under häradshöfd. J. Norins ordförandeskap. Ötriga ledamöter äro: arr kapt. V. von Proschwita (utsedd af landstinget) och kontraktsprosten C. A. Thudn (ut