AAA imii Rattegangsoch Folissaker. Fran Stockholm. Mordet å m:ll Laurell. Nya Dagl. Alleh. meddelar följande ytterligare detaljer om mordet och mörderskan: Margareta Larsson är af en medelmåttig växt och ser mera klen än stark ut. Hon är omkriug 43 år gammal. Hennes ansigte är aflångt, näsan spetsig, Pannan ordinär, ögonen något dolska; i hela hennes uppträdande ligger något obehagligt, transtotande; hennes sätt är smilande och gudsnådligt. Hon har, som nämndt är, ända till i Mandags natt fräckt förnekat, att hon begått mordet, och visat prof på en förvånande förställningsförmåga, Sedan hon blef häktad, hafva fängelsets predikant och en annan på hennes begäran tillkallad prestman dagligen besökt henne, men såväl för dem som inför polismästaren, som ofta varit hos henne i cellen, har hon endast sökt att reda från sig med de orimligaste osanningar. Hon har njutit den föda, 800m erbjudits henne och hvilken varit lika med den vanliga sangkosten. Res., som bade tilliälle att se och höra henne under den förberedande undersökningen dagen efter mordets uppräckande, samtalade med henne i köket invid den mördades kropp, och då han uttryckte sin fasa vid åsynen af det sargade liket, sade hon med den lugnaste min i verlden vatt hou aldrig kunde tro, att hon skulle få se sin mamsell, som hou känt så väl i lifstiden, så illa misshandlad. Ingenting hos henne antydde då den minsta vetskap om brottet. Såsom bevis på hennes lugn och kallblodighet påminner äfven ref. sig, hura hon under denna ransakning stod hela tiden inne i mill Laurells rum och med det liknöjdaste utseende åhörde de inkallade personerna och såg, huru den mördades brorson plågades för av. kunna draga sig till minnes allt hvad han hade sig bekant om förhållandena efter mordets begående eller vid hans återkomst till staden. Hon såg, huru den ena efter den andra af m:ll Laurells bekanta anlände, sing emellan djupt beklagande den sorgliga händelsen, hon hörde omtalas, att åtskilliga af m:ll L:s effekter sakaades, men hon stod der fullkomligt likgiltig och tycktes icke hafva med saken det minsta att skaffa. Då ordningen var att tillfråga henne, låtsade hon stundom ej uppfatta hvad polismästaren sade, och hon inväude en gaug på en fråga: polismästaren måtte väl inte tro, att jag gjort det i en ton, eom om hon verkligen varit alldeles oskyldig. Då polismästaren under ransakningeu förde henne ut i köket, troligen för att se om åsynen af den mördade, såsom fallet ofta lär vara, skulle hos henne in jaga aäkräck, betraktade hon med slapp blick liket och någon sinnesrörelse märktes icke hos henne. Då hon der i köket blef uppmärksammad på att, huru det än förhölle sig med mordet, man visste att hon stulit diverse persedlar från m:ll Laurell, svarade hon: aatt hon aldrig stulit, utan hade alltid ärligt försörjt sig, och att de enda brott hon hade begått var att bon hade barn, men derför hoppades hon att vinna sorlätelse?. Hon visade sig under denna ransakning flera gånger särdeles angelägen att få gå, och yttrade till några af polistjenstemännen, att hon inte viss:e hvad hon skulle der att göra, då hon ingenting kände till af saken. Hvad Fribergs utseende beträffar, är det bland de obehagligare man kan skåda, fullt af breda, djupå ärr. Hyn ar gulaktig, hans anletsdrag föga warkerade och intetsägande; man ser att man i honom har för sig en rå drinkare. Såsom nykter skall han vara en beskedlig karl, men när rusets demon fått makt med bönom, är han vild och oregerlig. Friberg hade på Onsdagen eller dagen före mordets förofvande gått till Drottningholm, för att från sig afleda alla misstankar, I hvilken ordning Larsson precis utdelat sina hugg, är väl svårt nog att bestämma, då hon vid bekännelsens afgifvande befann sig i en uppskakad sinnerstämning och naturligsvis ej ännu kan påminna sig allt.