hufvuden, att de skulle börja gräl med hvarandra derom. Den, som höll messan sist, ville i ställe: hålla den först. Slutet derpå var, att de båda presterna beklagade sig inför sina begge kejsare. De båda kejsarne trodde detta vara ett lämpligt ämne för krig, och skickade för detta käbbels skull ut sina bataljoner och sina armåer. England blandade sig i konflikten; derpå kom Italien; och slutligen måste för en precedensfråga mellan tvenne prestei och för två kejsares usla högtärds skull 200,000 man omkomma. Jag säger derför att j icke kunnen afhjelpa verldens missöden, utan att afhjelpa prestväldets missbruk. Om man än bör abstrahera från åtskilligt af hvad Garibaldi säger, ligger det dock mycket sannt på botten. Det verldsliga prestväldet är en anomali och gör Åandans mäntill kroppens slafvar, emedan det väcker och underhåller lidelser, hvilka borde vara för alltid bannlysta från deras hug, som skola lära andra. I ett bref från Rom läsa vi en skildring i detta hänseende, hvilken förtjenar att ätergifvas, såsom betecknande för saken: Bland kardinalerna i Rom råder stor rörelse om hvem som skall erhålta den hel. kyrkans camarlingua-befattning, hvilken blifvit ledig genom kardinal Altieris död i kolera. De tvenne kandidater, som ha de bästa utsigterna för framtiden, äro Malesi och Dipietro; monsigneur Sagreti eftersikar den i sin ordning och hoppas erhålla densamma. För någon vecka sedan (såg den senare hos sig till diner ett stort antal vänner, bland hvilka äfven var kardinal Dipietro. Efter det man gjort heder åt de talrika vinbuteljorna, råkade samtalet vid deserten in på frågan om camarlinguatet, och diskussionen blef mycket liflig mellan amphitryonen och hans medtällare; från ord kom man till handling, och bägare och asietter började flyga omkring; de tvistande voro osäkra på armen och råkade ej målet, men kampen varade, så länge det ännu fanns något kärl qvar på bordet. Blott en person blef sårad, i des han fick ett vackert böhmiskt glas i hutvudet. Regeringen i konungariket Italien fortgår emellertid med att undergräfva det verldsliga prestväldet, i det hon reducerar kyrkans egendom. Försäljningen af de kyrkliga godsen bebådas under lyckliga omständigheter. Det är första gången, som italienska folket efter Cavours död befinner sig i full öfverensstämmelse med regeringen. Det klerikala partiet ger intet tecken till lif, förutom en del bannlysningar i de romerska bladen, men det der bryr man sig nu ej mera om. Från Frankrike meddela de tyska tidningarne alltjemt berättelser om rustningar, hvilka, enligt dessa skildringar, synas omfattande. Man lärer nu vid gräfningarne i Asnidres vid Paris hafva funnit den verkliga typen för den antidiluvianska menniskan. De lärda skola snart lemna närmare upplysningar härom. Michelet skall snart utgifva ett nytt och sista band af sin ÅFrankrikes Historia. Victor Hugo förbereder tvenne nya band på vers och prosa, i hvilka de trenne franska revolutionernas idåer skola firas. Lamartine arbetar på en bok: ÅFrankrike och framtiden. Den franska tidskriften Revue Contemporaine har någon tid meddelat en följd af upplysande dokumenter rörande kejsar Maximilian af Mexico. Bland dessa är ett från kejsarens privatsekreterare, hr Eloin, till hans suverän, dateradt Brissel d. 17 Sept. 1866, hvilket är af en viss märklighet. Brefskrifvaren antyder deri, att han i några föregående, förkomna bref redogjort för uppfyllandet af sin pligt. Hvad denna pligt var, visar följande yttrande: Under min resa genom Österrike kunde jag bekräfta det allmänna missnöje, som råder derstädes. Ingenting har hittills gjorts derstädes. Kejsaren är nedslagen, folket blir otåligt och begär öppet, att han skall aftacka. Sympatierna för E. M:t utbreda sig synbart öfver hela kejsardömet. I Venetien vill ett helt parti återkalla den forne guvernören; men om en regering förfogar öfver valen under regimen af allmån omröstning, är resultatet lätt att föratse. Således, krossad i Mexico, fikade Maximilian på att störta sin kejserlige broder i Österrike, för att i stället intaga dettas tron. Furstarne äro sig då alltid lika! I samband med detta skuggdrag i Maximilians karakter, må nämnas, att den likväl ingalunda för sanningskärlek aktade parisertidningen Libert6 vill rentvå förrädaren Lopez, som för längesedan uppgifvits vara dödad, men nu tyckes gå igen. Bladets artikel skall vara ett helsningsbref från Lopez till hela verlden, hvari han säger sig på Maximilians egen befallning ha begifvit sig ut till Escobedo, emedan Queretaros belägenhet var hopplös, i afsigt att underhandla om kejsarens och besättningens kapitulering. Han erhöll ett nekande svar, som han i furstens af Salm och öfverste Pradikos närvaro meddelade kejsaren. Derpå blef Lopez tagen till fånga vid porten de la Cruz, men lyckades undkomma. — Det vill dock nästan synas som att denna artikel är lagad. Guvernören i Madrid har befallt, att —— 2. CT— AA .