T —ö ARE OT GY: ———— — pj under Baggböle lydande skogvaktare för tubb ning till skogsåverkan. Formella skäl hin drade ransakningen i båda dessa mål. Hi Nelzon uteblef, anmälande sjukdomsfall. — Det mål, i hvilket Baggböle sågverksegarinstämt t. f. ötverjägaren Lind med anledning af de i hans bekanta rapport framkastade be skyllningar, skulle förekomma vid rådhusrätten i Umeå som i dag. Enligt telegram af d. 13 d:s till N. D A. har hr Oscar Dickson ankommit till Umeå Laurellska mordet. Polismästaren Öst. lund höll i Fredags i Stockholms cellsängelse förhör med häktade Margaretha Larsson, hvarvid hon ånyo fick redogöra tör hvar hon vistats och hvarmed bon uppehållit sig under Onsdagen och Torsdagen i nästförflutna veckan Hennes uppgitter voro, säger N. D. A., 801: tillförene, sväfvande och, enligt hvad man kan antaga, osannfärdiga. Emellertid har icke något närmare uppdagats, som kan leda i bevis. att Larsson är den som begått mordet. M:ll Laurell begrofs igår e. m. å Johan nis kyrkogård. Städernas hypoteksförening. Vid et sammanträde sistl. Onsdag i Uddevalla, hvil ket var besökt af sjutton husegare och hvar vid öfverläggning egde rum angående teck ning för inträde i den under bildning varande hypoteksföreningen för rikets städer, var man ense om företagets nytta, men i afseende ! sättet att bilda gruppförening gjorde sig olika meningar gällande, neml. att till en grupp förena sig med Wenersborg ensamt, eller mec Wenersborg och Åmål, eller slutligen endast med de öfriga städerna i Bohuslän. Denn: senare åsigt blef den segrande, hvarföre man beslöt att alsända skrilvelser till Strömstad. Kongelf och Marstrand med förfrågning i ämnet, hvarefter fortsatt sammanträde skulle hållas som i Lördags. Ett förstenadt lik. Från Uddevalla skrifves d. 13 d:s följande angående ett märk värdigt fynd, som derstädes blifvit gjordt af en dödgräfvare : Förl. Tisdags eftermiddag, då dödgräfvaren i norra kyrkogården härstädes var sysselsatt att uppkasta en ny graf å den del af kyrkogården, der koleralik jordades år 1834, påträffade han en ännu ganska srisk kista, på hvilken dock lockets bräder skridit isär, så att jord inkommit. Inuti kistan fann han. i stället för de obetydliga qvarlemningarne af en till stoft ätergängen menniska, en stor sammanhängande stenklump, som gaf ljud mot spaden. Något sådan hade icke mött honom under bans långa tjenstöfning, hvarföre han sprang ner till staden och berättade händolsen för några personer. Dessa medföljde till begrafningsplatsen, och efter åtskilliga svårigheter lyekades mar omsider få upp den ansenligt tunga massan på marken. Det visade sig dervid att densammas former troget återgåfvo en menniaka af qvinnokonet. Hufrudet var dock frånfallet och återstod deraf endast benbyggnaden. Likaså sakades händer och fötter. Allt det öfriga var utmärkt väl bibehålet och sammanhängade samt så stenhårdt, att det zos ljud vid knackningar derå samt icke det ringaste saf efter, äfven om flera personer ställde elg på bäen. Dodgrafvaren ville först söka eondorslä-mennikan och sedan nedgräfva henne igen; men lyckigtvis funnos personer närvarande, hvilka för vetenkapen räddade det sällsynta fyndet. De föranstalade om detsammes forflyttando till stadens bårbus, er detsamma ännu befinner sig, under det mun afaktar skrifvelse från en vetenskapsman i Stockholm, ll hvilken bref genast sändes om saken. Denna yttning var emelle:tid förenad med stora svårigetor; ty kroppen var så tung, att sex man enast en ringa bit väg förmådde bära densamma, varföre man slutligen måste begagna äkdon för transorten. Den allmänna nyfikenheten vände sig nu naturgtvis kring gissningar om hvem den döda i lifstiden åde varit. Till ledning för gessningarne hade man igra fakta, såsom att det var ett ibland de första Däleralik, som der jordades, samt att fruntimret varit ovanligt reslig och fyllig gestalt. Ehuru med tillelp af de gamles minnen, har man likväl ej kunnat omma till närmare visshot härom. Man har emelrtid kommit så långt, att det nu blott gäller att göra mellan tre personer. Att inlåta sig i några funderingar — säger stans tidning — öfver tillkomsten af denna märkliga reteelse, torde väl vara vägadt. Vetenskapsmän ola nog lös den knuten. Dock anse vi oss oförd: adrade att frawstalla vår asigt. Ehuru stenvenus I ännu blifvit rengjord från omgifvande ler och jord, N I det dock synas, som den materia hon består utaf ! sk re hvit och snarlik gips eller krita. Då det är i til ndt att koleraliken kalkades samt att norra kyrkoDå dens mark består af blöt lera, så vattenhultig, att i svarne ofta mer eller mindrn fyllas af vatten, syi Sl I ex det ej otroligt att kalken, under inflytande häraf,