Parisiska Nattsidor ) af Alfred de hsrehat och Octave Fors. Öfvers. Leonard satt i en stor länstol. Hans vackra hufvud med drag fulla af uttryck och karakter, ännu bleka och bärande spår af utståndna lidanden, hvilade mot fåtöljens ryggstöd. Sömnen hade tagit honom midt under ett samtal med Amelie, hans barmhertighetssyster, hans omtänkramma sköterska. Sittande sjelf nära fönstret ej långt ifrån honom, höll den unga flickan ett broderi. Sedan hon tack vare den sjukes sömn kunde utan fruktan betrakta honom efter behag, lemnade hennes ögon honom icke mer. Vi skola för öfrigt icke precis våga säga, hvilka känslor som afspeglade sig deri, men de märkbaraste voro melankoli och nedslagenhet. Hr Portin lät icke anmäla sig; han var hos sig och hade rätt att inträda, der hans dotter befann sig, men med hänsyn till och trogen den välvilja, för hvilken han var berömd, vred han om nyckeln och öppnade dörren så försigtigt som möjligt och sträckte fram hufvudet, innan han inträdde. —— ) Forta. fr. N:o 213.