ögonen på nin samilj och läkrarne, som hafva uppsigt öfver honom! Se så, ni resonerar falskt, säger jag er! — Hvad ämnar ni då? ... Om han ännu en gång undslipper oss! ... — De: blir er affär och ert fel. Men hvad jag menar är föl mde: Den unge mannen bör lemna mig öfverhopad af omsorger och fullkomligt återställd. Jag har gjort tillräckligt för bolaget för att hafva rättighet att icke behöfva blanda mig i detta. Jag skall påskynda min resa till Florens, och det är först sedan jag är rest, och han lemnat mitt hus, som ni skall handla. Saken skall blifva för er underlättad af sig sjelf, och det gäller fortfarande vårt gomensamma intresse, att den göres med urskiljning. Den attack, för hvilken han varit föremål, har ögonskenligen till orsak endast vinningslystnaden hos några skurkar af sämre slag, som inbillade sig finna honom med juseler, hvilka han lyckligtvis hade återlemlat till mig. Men i det ögonblick då detta oskickliga angrepp egde rum hade han sjelf bestämt sig för att göra en resa, vid hvilken han fäste en synnerlig vigt. I dag då hans identitet är känd af oss, få hans handlingar ett personligt intresse, det är en mycket stark man, som tänker mycket, talar litet och förifrar sig aldrig. Han gör således aldrig någonting onödigt, och hans lif har ett tydligt mål. Sätt er derför icke emot den resa, som han tänker företagas, men må han icke resa ensam. Han ni förstått mig, mina herrar? De tre stallbröderna gjorde ett jakande tecken, (Forts.)