sandig menniskå TVIIIAÖ derpa, all Frankrike skulle i händelse af ett krig uti dessa stater i st. f. bundstörvandter endast finna fiender, och att de sydtyska turstarne skulle, samma dag de ville ställa sig under Frankrikes skydd, gifva signal till sin egen afsättning. Mainlinien existerar nu genom freden, i kriget skulle den försvinna som en skugga. Man måste se klart i hvad man vill göra!n. Om vi litet hvar vilja se fördomsfritt in i förhållandena, kan det icke bestridas, att de sydtyska furstarne stå i ett dilemma, som törhindrar dem från att uppträda emot Preussen, åtminstone i förening med Frankrike. Preussen är på samma gång deras störste fiende och deras uppehållare om äfven Frankrike medelbarligen har dem vid lif genomjsin mot Preussen skarpt observerade hållning, hvilken förbjuder detta att uppträda med hela den arrogans, det annars utan tvifvel skulle göra. Preussen kan med ett slag krossa dem alla — då situationen kanske är sådan, att Frankrike ej förmår hindra det. De måste tillsvidare vara i sjelfva verket Preussens lydfurstar, tilldess en gång äfven Tyskland börjar känna frihetens vind blåsa öfver sina slätter och låter den preussiska pickelhufvan lemna rum för den eniga och fria, den demokratiska Germania. Det preussiska junkerdömet skall naturligtvis söka att hålla lidelserna vid makt; ty just krigsfaran är för detsamma dess bästa cement. Men Frankrike och Österrike vilja ej veta af kriget, ehuru de icke frukta det. Preussen skall derigenom tvingas att hålla sig inom sina gränser. Med fredens återinträde, skall äfven den preussiska regeringen nödgas sysselsätta sig med de inre angelägenheterna. Dessa skola en gång framföda Tysklands frihet. Preussen vet det; men det måste hålla sig i skinnet. Det öfriga Europa vill det — kanske med undantag af Ryssland. Skulle en rysk-preussisk allians framträda i handling mot det öfriga Europa, då skulle äfven Tysklands enhet brista, men kanske dock dess frihet bergas. Tysklands största fiende är Ryssland. Emile ÖOllivier, som en längre tid rest igenom Tyskland, för att göra sig underrättad om stämningen derstädes, har till -Liberte insändt ett längre bref, hvari han upp: manat Österrike att uppgifva hvarje tysk politik, och att i stället stödja sig på Ungern, för att kring sig gruppera de magyariska och slaviska befolkningarne, polackarne inberäknade, och vid Donau blifva töten af Tysklands och hela Europas kolonn mot Ryssland. Denna politik, tillägger Gu6roult i Opinion Nationale, som skulle aflägsna all utsigt till förveckling mellan Österrike och Tyskland, skulle göra ett godt förstånd mellan hela vestra Europa möjligt i afseende på den orientaliska frågan. I Rom vill man veta, att den hel. fadren före d. 15 Aug. tillställt kejsar Napoleon ett egenhändigt bref, i hvilket han antyder för honom de faror, som hota den hel. stolen, och erinrar honom om, att det är Frankrikes pligt att skydda påfvedömet och icke låta förstöra dess redan genom revolutionen så förminskade verldsliga makt. Italiens bersaglieri äro nu samtliga försedda med tändnålsgevär; hela armåen skall i nästk. Februari vara försedd med det nya vapnet. D. 29 Sept. skall den statistiska kongressen öppnas i Florens. Man ställer den vackra senatorssalen till kongressens förfogande. Prins Humbert skall öppna densamma och Florens borgmästare emoitaga främlingarne. Många dylika äro redan anmälta. På den internationela fredskongressen i Geneve har Garibaldi debuterat med ett våldsamt angrepp mot påfvedömet. Kongressen har väl ansett detta för skarpt, ty Garibaldi uppgifves nu vara mindre belåten med kongrassen. Från sjelfva Gencve skrifves under d. 4 d:s, att der i flera dagar rådt den mest feberaktiga rörelse i staden, för att få allting väl ordnat till ett vänligt emottagande af den berömde italienske hjelten och folkvännen. Garibaldi skulle enl. programmet hemtas d. 7 d:s af sestkomitn från Hotel Byron på en ångare och emottagas om aftonen i Geneve med allmän illumination. För deltagande i denna festliga ångbåtsfärd voro många främmande damer, isynnerhet engelskor och amerikanskor, inbjudna. Garibaldi bor i Pazys ståtliga hus vid Quai de Montblanc. I går skulle en stor international brödrafeste afsluta sestligheternas rad. Från Amerika skrifves, att Soulouque, den fordom såsom Faustin I bekante exkejsaren af Hayti, har aflidit, 85 år gammal. Den gamle fick åtnjuta glädjen att dö på sin tädernejord. I Liverpool skall en minnesstod resas it den nuvarande premierministern lord Derby. Från Paris meddelas, att den preussiske gesandten derstädes, v. d. Goltz, haft en ängre audiens hos kejsaren före dennes resa ill Biarritz. Kejsaren skall hafva sagt ge(andtan att han I A 1. DN .