sin konsumtion ovilkorligen behörva produktion, d. v. s. arbete, efter hand se sin förmåga af konsumtion eller förbrukning genom egna medel efter hand inskränkas. Den hittills understödda delen at landets affärsverksamhet, dess kommers, den som kan draga fördel at penningar erhållna på kort tid, ser på detta sätt den krets minskas, som betjenar, nemligen konsumenterna. De tillgangliga kapitalerna behötvas således icke, utan samlas i bankerna, såframt de icke utgå till utlandet såsom räntor och liqvid på skulder till utlandet. Den naturliga följden häraf blir således den, att kapitalet söker placering, men på samma gång utestänges från den egentliga produktionen, derför att en ogiltig lagbestämmelse binder det vid en viss procent, som kapitalisten möjligen har utsigt att få förhöjd, om han låter det arbeta i banken på snabb omsättning eller korta papper. Vi tro oss sålunda hafva visat, att på samma gång produktionen minskas, minskas äfven i samma mån konsumtionen. De stå båda i oupplösligt förhållande till hvarandra. Affärernas nu rådande stiltje visar detta bäst, sedan produktionen, spekulationslusten eller företagsamhetsandan redan en längre tid legat under. Produktionens egentliga män, de s. k. kroppsarbetarne, hafva nu redan en tid erfarit en bedröflig inverkan af dessa förhållanden, hvilka, framställda här ofvan i sin allmänlighet, redan bestå i vårt land. Fastän sommarmånaderna äro produktionens egentliga period, visa dock vältaliga siffror, huru densamma lider. Vi framställa här ett exempel: I Göteborgs sparbank insattes under veckan före d. 29 Juli 12,372 rdr och uttogos 10,14.: 10; i veckan före d. 5 Aug. insattes 9,340: 25, uttogos 12,484: 74; i veckan före d. 12 Aug. insattes 10,940 rdr och uttogos 13,196: 21; i veckan före d. 19 Aug. insattes 8,737: 25, uttogos 17,374: 43; i veckan före d. 26 Aug. insattes 8,033: 50, uttogos 16,846: 5; i veckan före d. 2 Sept. insattes 8,961: 25 och uttogos 13,456: 86. Då penningarne kunna på detta sätt vid denna tid utdragas från en sparbank i ett jemförelsevis så verksamt samhälle som Göteborg, dit skaror af arbetare strömma hvarje år, för att få sysselsättning, huru skall det icke då vara annorstädes? Det tjenar till intet, men tvärtom skadar att söka undandölja dessa siffor. Hvad som här slås oss i ögonen, är, att produktionen ej erhåller det understöd, som den behöfver. Produktionen är arbetet, arbetet är samkraften af arbetarne, det är således de som lida. Arbetarne äro de små kapitalisterna. Om de nödgas för sin nuvarande konsumtion eller förbrukning använda sina besparingar vid tider då de borde öka desaa, bebådar det sorgliga utsigter nog för en årstid, då arbetet i allmänhet ej röner någon egentlig eftertrågan. Vi röra på detta sätt vid en bristfällighet i vår ekonomiska lagstiftning, som kan, om den får fortfara, bli af de bedröfligaste verkningar. Märkligt nog träffa vi här äfven på sjeltva hufvudpunkten i frågan om den nödiga reformen uti vår finansiella lagstiftning. Denna har hittills gynnat konsumtionen på produktionens bekostnad, så besynnerligt detta än kan låta. Ett så abnormt förhållande måste ändras och produktionen tillgodoses. Vi ega grundade anledningar att tro detta ämne f. n. starkt ventileras af vårt lands statsekonomici ex professo. Men kunna dessa ej enas tillräckligt fort eller handla med den kraft, som är at nöden, så blir det de producerandes pligt att sjeltva söka åstadkomma en ändring härutinnan, på det ordning och reda må kunna åter införas i våra finansiela förhållanden och dessa ej längre behötva att vara underkastade häftiga kriser, som skulle kunna i väsentlig mån undvikas om än den europeiska politiska ställningen alltid måste till någon del utöfva sitt välgörande eller nedtryckande inflytande. Hertigen af Östergötland anlände till Kristiania törl. Torsdag och helsades af den församlade mängden med lifliga hurrarop samt mottogs tör öfrigt aj stadens civila och militära myndigheter. Ofvanför Horten gick ångfartyget tätt förbi kadettkorvetten Nornen, hvilken saluterade och mannade rå: Skarpskyttekarernas allmänna prisskjutning. De 12 medlemmar af Göteborgs friv. skarpskyttekår, hvilka anmält sig vilja deltaga i den svenska skarpskyttekårernas allmänna prisskjutning, som kommer att försiggå i Stockholm fr. o. m. den 15 t. o. m. den 20 d:s äro töljande: hrr 4. W. Claösson, Carl F. Åberg, D. T. Ahrenberg, Ph. Vallentin, Gust. Wenster, Gust. Kärrberg, G. Strömman, J. E. Sundberg, J. V. Svalander, Th. Lidecke, R. Röing och N. P. Pehrsson. Dessutom tillkomma brr O. F. Larsson (som sjelf bekostar resan) och E. Cronstrand (som i egenskap af tjensteman vid jernvägen reser fritt) så att skyttarnes antal härifrån effektivt kommer att uppgå till 14. Na allraflagta af akuttarna ämna afrada