Fran Utlandet. De reaktionära och junkersinnade organerna i Preussen tyckes ej vara synnerligt belåtna med den fredliga ton, som både Frankrike och Österrike anslagit. De fordra ännu mera kraftiga yttranden och bestämda förklaringar till förmån för freden, liksom om det skulle vara af Preussen man skulle begära förhällningsordre. Men det må väsnas, huru mycket det vill; de fredliga törhoppningarne flyta för dagen ofvanpå, och det öfriga Europa skall ej tillåta hr Bismarck att föra krig, såframt han ej vill kasta Preussen i faran att föra det allena. Men det vill han nog icke, ty det skulle vara Preussens ruin, och således få herrarne vid Spree hålla sig vackert i skinnet. Folken vilja ej längre tillåta dem att spela custoces i Europa. Den saken är nu klar och har i Salzburgeröfverenskommelsen fått ett uttryck, som verkat vålgörande. För öfrigt ser det ut som om junkertidningarne i Berlin vilja ge sig mine af att aftvinga Frankrike fredsförsäkringar, något som dock varit onödigt; ty enligt pålitliga uppguter har preussiska regeringen redan erhållit lugnande försäkringar om Salzburgermötet. Dessa försäkringar hafva särskilt utgått från franska regeringen, som försökt öfvertyga preussiska kabinettet om, att inga fientliga planer hysas mot Preussen. För öfrigt antyda franske kejsarens tal i Arras, i Lille och Amiens, att han är besluten att bevara freden under alla de vilkor, som ej kunna kränka Frankrikes heder. Vi veta ju att denna är bunden vid Pragerfredens utförande uti ett par punkter, så att Preussen, då det nu skall nödgas dämpa sin krigslystnad, måste, snällt och lydigt som ett godt barn, lojalt som. det höfves en man af heder, underkasta sig att hålla sina besvurna löften. Det är ej Frank rikes skull, att man måst teinga Preussen att stå vid sitt ord. Bismarck skulle kunnat på ett värdigare sätt skrifva sitt lands historia, i det han sjelsmant och ärligt utfört hvad han lotvat. En engelsk tidning, Sun, angifver i några få rader den sannolika riktningen al den olverenskommelse, som ingåtts i Salzburg: Det bästa och klokaste parti, som de båda kejsarne af Frankrike och Österrike ha at taga, är, att reservera sitt program i alvaktan på händelserna, för att vara beredda, om tilltalligheterna så skulle fordra; att motsta otillätliga ingrepp från de arglistiga statsmännen i Berlin, och att så mycket som möjligt bibehålla jemnvigten mellan makterna, hvilket allena är i stånd att betrygga Europas fred och nationernas välstånd. Sjelfva Times anser, att allmänheten bör fästa lit till kejsar Napoleons fredsförsäkringar, och Åvalutorna röna efterfrågan, beråtta börstelegrammerna. Angående upproret i Spanien föreligga inga närmare underrättelser, hvilka kunna upptagas eåsom fullt pålitliga. Till ÅÄIndeybelge skritves d. 23 Aug. trån Madrid: Alla Cataloniens, Aragoniens och Valenciaes sam: några af Andalusiens provinser äro i falk uppror, detta är otvifvelaktigt, fastän regeringen utbreder de mest lugnande underrättelser. Enskilda bret öppnas af myndigheterna utan betänkande och ingen vågar af fruktan att göra sig misstänkt, anförtro något åt bre. ty i Madrid, såsom i alla rikets provinser, å ståndrätten förklarad, hvilken hotar dermed, att alla de, som gripa till vapen mot regeringen, äro dödens såväl som de hvilka di rekte eller inderekte störa lugnet; vidare de som befrämja rebeliernas planer eller hämmsz regeringsåtgärderna eller oroa sinnena. Krigs rätterna äro permanenta i Madrid såväl son inom alla rikets provinser. Fabriksstaden Bejar i Gamla OCastilie: har nu äfven uttalat sitt pronunciamento. De spanska myndigheterna framhärda i att fara grymt fram. I Caslillon de la Plana ha skjutits 37 man, som grepos alldeles obe väpnade och endast gjort sig skyldiga till brottet att ha ropat: lefve triheten! och ringt i klockorna i deras: trakt. Til Frankrike har ingått officiel underättelse om, att dess gesandt i Mexico, Dano, lyckligen ankommit på nordamerikansk jord. Gesandten hoppades inträffa i Newyork. d. 4:de eller 5:te d:s. Det väckte på sin tid uppseende, att en generaladvokat Sandon, som år 1848 stått i nära förhållande till Billault och var i besittning af dennes bref öfver den nuvarande kejsaren, icke kunde förmås att utlemna desamma, sastän det var af vigt för regeringen, att de förstördes, såsom innehållande åtskilligt af komprometterande art. Sandon blef släpad till Charenton och förklarades der för vansinnig efter af Tardieu anställd undersökning. Frigifven efter Billaults död, inledne han mot den berömde läkaren en process, som han vann. Nu har Sandon skrifvit en roman, hvilken han tillegnat kejsarens läkare, d:r Conneau. Det särskilda tåg, med hvilket kejsar Napoleou jemte svit for från Paris till Salzhard skildras sssom nåcaAntine Htamardantligt