På den fot mannen och hustrun stodo i sina förbindelser till hvarandra, var denna begäran ingenting ovanligt. Men i detta ögonblick ämnade fru de Saint-Valiez, som alltid svarade jakande på detta bevis af eltergifvenhet, låta bedja sin man att uppskjuta sin visit, då denne, tänkande att hans anmälan var tillräcklig, sjelt syntes i dörröppningen. Vid denna åsyn reste sig Annette, förfärad och stirrande, med krampaktig hållning och med handen utsträckt mot baronen, skrek hon i sönderslitande ton. — Ahl! ... han!... det är han! ...