af dagen inbjudit densamma till en kollation. I Trädgårdsföreningen var om aftonen, på grund af den konsert som artilleriregementets musikkår gaf, en talrik menniskomassa församlad. En talare utbragte ett lefve för Upsalasångarne och deras anförare, d:r Arpi, hvilka i den stora täflingsstriden häfdat svenska sån gens ära, hvilket besvarades med ihållande hurrarop och handklappningar af folkmassan. Under dagens lopp hade från Göteborgs komiterade afsändts ett lyckönskningstelegram till sångarne i Paris. Bland dagens telegrammer meddela vi äfven ett, som i gär ingick från vår korresp. i Paris och hvilket meddelar, att våra sångares triumf ytterligare krönts genom den lysande framgäng, de vunnit på den i Lördags gifna konserten å kejserliga operan. Hvarje svensk skall med oss dela glädjen öfver dessa tramgångar och hoppet, att de må mana till allmän och flitig utöfning at denna förädlande och herrliga konst. Fredliga utsigter yppa sig ändtligen åter på den politiska himlen i Europa, hvilka antagligen skola ännu en gång dritva tonds uppåt och gifva mera trygghet åt affärerna och industrien. Det är den fransk-österrikiska alliansen, hvilken nu kan anses för ett bestämdt faktum, som gifvit anstöten till denna förändrade gestaltninog af förhållandena. Preussen har helt plötsligt låtit sina flera organer antyda, att en uppgörelse af den nordslesvigska frågan nu nalkas. Och från äfven andra håll förljudas liknande antydningar, likasom en tydlig önskan uppenbarar sig nästan öfverallt, att denna fråga snart måtte erhålla sin lösning och ej längre eväfva som ett Damoklessvärd ötver Europas hutvud. Det synes äfven vara utom tvifvel, att oenigheten i denna sak numera kommer att väsentligen vända sig endast kring frågan om Dyppels och Als öde, och dermed afven om det fullt danska Sundeved och Flensborg. Tyvärr, är det mer än troligt, att man i denna sak skall vilja förmå Danmark till eftergift. Detta intryck har nyligen medförts från såväl Berlin som Paris. Man vill ej uppröra ett krig för dessa obetydliga landbitars skull, och då Preussen är mäktigare än Danmark, skall man heldre böja sig för det förra, än för det senare. Frågan blir nu den, huruvida Danmark skall kunna förmås att gå in på denna eftergift eller om det skall absolut fordra nationalitetsprincipens utförande i hela dess omsäng utan afseende på Preussens krigarefördomar. Det tillhör ej oss att: i aetta afseende uppträda såsom något slags rådgifvare för Danmark. Sverige har förverkat och ännu ej återförvärfvat denna rätt. Huru varmt vi än ansluta oss till Danmarks rätt, stödd på na tionalitetsprincipen, och hoppas, att den skall komma till erkännande och triumf, kunna vi likväl icke atse trån hvad nödvändigheten bjuder, om det skulle besanna sig, hvad vi erfarit, att neml. danska regeringen diplomatiskt uppmanas eller kommer att uppmanas att antaga en lösning, som utestänger Als och Sundeved med Flensborg. Der våldet sitter vid spiran, måste den svagare böja sig, ehuru han likväl icke får sälja sin öfvertygelse om det rätta. Om Danmark böjer sig under protest, är det icke Danmark, som skall bära fläcken i historien, utan de samtida mäktiga som läto det uppgifva sin rätt för ögonblicket. Vid denna Danmarks rätt till de omtvistade delarne at Nordslesvig skola vi, stönjande oss på nationalitetsprincipen, alltid fasthälla, om vi än kunna uti händelserna se en maning, ja, ett tväng att man får böja sig under nödvändigheten. Denna innebär för öfrigt fredsvilkoret — och folken längta efter fred, vi måste erkänna detta faktum. Vid härv. Pantläneinrättning utlåntes under sistl. Augusti månad i 3, 748 poster 21,988 rdr och inbetaltes i 3,117 d:o 18,424 rdr.