flytta denna gemensamhet uti intressen i handlingar, hvilka de andra kabinetterna skola uppmanas att skänka sitt moraliska deltagande, skall hädanefter vara föremålet för de båda makternas gemensamma sträfvanden. Det deltagande, som begäres af andra makter, utesluter tanken på ett särskilt förbund. På ett annat ställe yttrar samma blad: För ögonblicket är den europeiska jemnvigten bruten; ha verlden känner, att nya krafter hafva för en stund försvagat de gamlas ansgende och storhet, och att de förra rest sig så mycket snabbare, ju mindre svårighet de hatt för att dyka upp under de gamla alliansernas förfall. Att låta en sådan situation utveckla sig, att tro att den skall moderera sig endast genom de principers inflytande, som bidragit till dess seger, det är mer än barnsligt. Med andra ord: under förutsättningen af en transk-österrikisk allians är ett loyalt uttörande af fördragen i Prag och London (om Luxemburg) höjdt öfver allt tvitvel; om dessa fördrag förvridas eller ötverskridas, är den ifrågavarande alliansen nödvändig. En annan notis i ofta nämnda blad meddelar, att det österrikiska kejsarparets besök i Paris, hvilket betecknas som kratificationen af den i Salzburg åvägabragta öfverenskommelsen, är bestämdt att ega rum under de första dagarne i Oktober. Dessförinnanj skola hertigens af Reichstadt (konungens at Rom) jordiska qvarletvor bli förda till Paris, för att bisättas i Invalidkyrkan. Rörande de franska gästernas afresa från Salzburg d. 23 d:s berättas i Wiener Abendpost: I dag vid bestämd timme, kl. 8 på morgonen, afreste de höga herrskaperna. Majestäterna foro nu såsom vid ankomsten i en vagn till bangården, kejsar Frans Josef i parade-marskalks-uniform, kejsarinnan Eugenie i en svart barsge-resklädning, österrikiska kejsarinnan var hvitklädd och bar det präktiga håret svallande i en lång chignon utåt ryggen. Kejsarinnan Eugenie bar en herrlig bukett af alprosor, inhöljd i äkta spetsar. Sviten var äfvenledes klädd i full gala: rikskansleren v. Beust och grefve Taaffe i geheimeråds uniform, ministrarne grefve Andrassy och grefve Festetics i ungersk drägt. Afskedet var utomomordentligt hjertligt och varmt. Kejsarne tryckte flera gånger hvarandras händer, de båda kejsarinnorna omfamnade och kysste hvarann. Ännu från vagnen helsade och vinkade majestäterna. Det var lätt att se, att de endast medförde de bästa minnen af sitt vistande i Salzburg. Under hela tiden man uppehöll sig å bangården blåste musiken ÅPartant pour la Syrie. Salzburgs befolkning egnar rikskansleren en verklig hyllning, hvarhelst han visar sig offentligt. Från Salzburg begaf sig, som bekant, Frankrikes kejsarpar på väg till Lille. I Arras emottogos de kejserliga af mairen med ett tal, hvarå kejsaren genmälte följande : Efter ett års förlopp befinner jag mig med glädje åter midtibland eder, och jag skyndar att begagna den nationala festen til. att skaffa mig kunskap om edra önskninga och att försäkra eder om, att min omsorg för landets intressen aldrig skall svika. Det är med rätta ni, hr Morin, hyser tillit till framtiden. Endast svaga regeringar söka i förvecklingar med utlandet en afledare för förvecklingar i det inre. När man hemtar sin styrka från nationens stora massa, gör man endast sin pligt genom att sörja för landets varaktigaste intressen och, i det man håller: den nationala tanan högt, likväl icke låter sig häntöras af otidiga, om än aldrig så patrioti ska uppbrusningar. Jag tackar för de kän slor ni uttryckt för kejsarinnan och min son. Var öfvertygad om, att de dela min tillgit venbet för Frankrike och att de skola anse det för sin högsta lycka att råda bot på eländet och hjelpa olyckliga. I sjelfva Lille rådde redan flera dagar före den stora nationalfesten, firad till minne af stadens 200-åriga förening med Frankrike, ett starkt hvimmel af resande. D. 26 på eftermiddagen anlände de kejserliga och erhöllo ett lysande emottagande. På borgmästarens välkomsttal svarade kejsaren: Kort efter mitt tillträde till regeringen och min förmälning åtrönte jag här ett oförgätligt emottagande. Jag har städse sökt göra Frankrike lyckligt och aktadt. Om det än förut fanns några mörka punkter, har Frankrike likväl ånyo intagit den plats, som tillkommer detsamma i Europa. Jag räknar på allas bistånd till befästande at mitt verk. Senare gafs stor diner å prefekturen och — 111414 66 4 J B.. 1