Fran Utlandet. Preussen är illamående, det vrider sig och vån as af ängslig fruktan. Den franskösterrikiska alliansen står också midtunder segerruset framför det som en varnande spökbild. Skulle de goda tyskarne ändtligen börja bli nyktra? Putslustigt är att se, huru den officiösa berlinerpressen nu skriker öfver, att Frankrike och Österrike vilja spela herrar öfver Europa, ja, utöfva en europeisk diktatur. De båda makterna ha dock låtit ganska uttryckligt förstå, att de ej åsyfta något slags krigiskt uppträdande, utan blott vilja bibehålla den europeiska jemvigten, genom att öfvervaka det Pragertreden utföres och icke tillåta Preussen fortfarande störa verldsfreden i sin inkräktningslystnad. Hade Preussen lojalt hållit sin högtidligt besvurna ed i Prag, skulle den fransk-österrikiska alliansen varit onödig och helt säkert ej heller blifvit af. Men Preussen har gjort sig skyldigt till mened, det har framstått som loftesbrytare — och det är ju derfor helt naturligt att man ej känt sig betryggad tör detsamma, aldra minst Österrike. Den bekante Kreuzvzeitung hoppas, att Ryssland och England skola ansluta sig till Preussen, för att hindra Frankrike och Österrike från att allena lösa de europeiska frågorna. Den goda önskningen i Berlin kan man väl på förband känna; men nog torde det vara mer än tvifvel underkastadt, att England skall förmås kratsa kastanjerna ur elden för Preussen, som bär meneden och lortesbrottet på sin panna. Hvad Ryssland angår, skulle det nog vara mera redoboget att bistå Preussen i en dust; men fråga är, huruvida det kan numera finna någon fördel dervid — och Ryssland gör intet utan att sjelft förtjena derpå. Således kan det h nda, att Historien redan är framme och kräfver sin rätst för hvad ohederligt Preussen gjort. Samma blad säger, att mötet i Salzburg bär skulden för att Europas misstroende på nytt börjat växa och för att rustningarne åter måste ökas. Vi tro alldeles motsatsen. Vi se i den fransk-österrikiska alliansen en kraftig och beslutsam politisk handling, hvilken skall åter ingitva förtroende till den allmänna ställningen i Europa och hopp om fred, i hvars hägn den nu domnande affärsverksamheten kan åter vakna upp. Ingenting kan nu störa freden, om Preussen blott håller sig inom moderata gränser. Skulle detta deremot ännu gå i segerrusets dimma och blåsa upp sig till dimensioner, i hvilka det tror sig vara starkt nog att kunna utmana hela Europa, då skall ett drygt ansvar drabba Preussen och kanske detta snart nedsjunker till den grushög, ur hvars aska ett fritt, ett folkligt styrdt och i fredens atmoster sundt andande Tyskland kan resa sig. För tyska folkets egen skull önska vi, att det måtte befrias från den stränga pröfning, som då skulle hemsöka det. Ma det veta att hålla styresmännen i Berlin tillbaka, om dessa skulle vara blinda för allt annat än sin egen äregirighet och dess planer. Hvad dessa angår, har det, såsom vi veta, länge utgjort föremål för Preussens lifliga önskan att i Kiel skapa sig en stark och god krigshamn. Vi påpekade detta ofta förr under ett annat stadium af händelserna än nu, men det är ingalunda med glädje vi se våra förutsägelser i detta fall så fort träffa in. Ett baef trån IIolstein till Fedrelandet meddelar högligen mtressanta uppgifter om det preussiska regimentet i Kiel och taga vi oss: friheten att ur detta bref meudela följande Oerhörda arbeten verkställas, för att göra Kiel till Preussens törsta örlogshamn. Först och främst ha preussarne köpt badorten Disternbrook och förändrat de vackra anläggningarne till en upplagsplats för kanoner o. dyl. I stället för den bekanta parken möter man nu stora magasiner, uppförda at trä och utsändande en stark tjärlukt; men platsen var för liten. F. n. arbetar man derför på motsatta sidan om hamnen vid förlustelseplatsen Wilhelminehöhe och fiskläget Ellerbeck på de blifvande preussiska örlogsvarfven. Här har man ej ens grunden gifven, utan måste uteller bortgräfva flera stora sandhögar och föra sanden ifrån dessa ut i vattnet, tör att sålunda skaffa plats åt varfven. Flera hundrade personer arbeta här dagligen. Af den preussiska flottan finnas de flesta fartygen i Kielerfiorden, och alla officerarne med deras familjer samt amiral Jachman I snetsen äro hosaftta I Kiel äfvan Iran